Den kritiserade klädskatten

Skriftlig fråga 2020/21:190 av Tobias Andersson (SD)

till Finansminister Magdalena Andersson (S)

Den djupt kritiserade kemikalieskatten på elektronik har nu varit på plats ett antal år och återkommande dömts ut. Sett till hur missriktad den är och hur den ensidigt drabbat det svenska näringslivet står det med all önskvärd tydlighet klart att den från början var ämnad som en ren fiskal skatt. Den sittande regeringen har varit mästare på att förklä fiskala skatter, endast ämnade att inbringa skatteintäkter utan önskvärd effekt för det utpekade syftet, som livsnödvändiga miljö- och klimatskatter. Denna symbolpolitik har onekligen gett mersmak, och nu när regeringen på nytt är i behov av mer skattemedel att sätta sprätt på ämnar man införa ”skatt på modet”, en ny variant av kemikalieskatten specifikt riktad mot kläder och skor.

Redan när utredningen (SOU 2020:20) kom i våras möttes förslaget med kritik, en kritik som nu intensifieras i takt med att remissvaren kommit in. Tullverket och Skatteverket har nyligen avstyrkt förslaget och påtalar stora brister i förslaget i sina respektive remissvar.

Tullverket belyser bland annat att förslaget skulle orsaka konkurrenssnedvridande effekter där svenska näringsidkare, precis som vid kemikalieskatten på elektronik, blir förlorare. Skatteverket å sin sida kritiserar förslaget för att det bland annat inte är kostnadseffektivt, för att det saknas analyser som visar att skatten vore samhällsekonomiskt motiverad och för att Skatteverkets egna kontroll av efterlevnaden av skatten vore svår att genomföra.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga finansminister Magdalena Andersson:

Vilka åtgärder ämnar ministern och regeringen vidta för att komma till bukt med den kritik som framkommit i remissvaren?