Den höge representanten i Bosnien och Hercegovina

Skriftlig fråga 2025/26:944 av Azra Muranovic (S)

till Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)

Bosnien och Hercegovina befinner sig i ett känsligt säkerhets- och utrikespolitiskt läge. Efter att den tidigare höge representanten lämnat sitt uppdrag pågår intensiva diskussioner om vem som ska efterträda honom. Samtidigt har det rapporterats om betydande motsättningar mellan USA och flera europeiska länder kring utnämningen, där olika kandidater och olika syn på ämbetets framtida roll har lyfts fram.

Den höge representanten är en post som har en central funktion i genomförandet av Daytonavtalet och har långtgående befogenheter att ingripa när den konstitutionella ordningen eller fredsavtalet hotas. Mot bakgrund av återkommande separatistiska utspel från ledningen i Republika Srpska, fortsatta utmaningar mot Bosnien och Hercegovinas statliga institutioner samt krav från delar av den bosnienkroatiska politiska ledningen på en omstrukturering av den konstitutionella ordningen, däribland förslag om en tredje entitet, är det av stor vikt att det internationella samfundet uppträder enat. Ett splittrat internationellt ledarskap riskerar att uppmuntra krafter som ifrågasätter Daytonavtalets grundläggande principer och därmed ytterligare försvåra landets politiska och institutionella utveckling.

Sverige har under lång tid varit en tydlig förespråkare för stabilitet, demokratiska reformer och Bosnien och Hercegovinas europeiska integrationsprocess. Ett utdraget dödläge kring utnämningen av en ny hög representant riskerar att skapa osäkerhet, försvaga det internationella engagemanget och ge utrymme för aktörer som vill undergräva landets territoriella integritet och suveränitet samt förhindra landets institutionella utveckling.

Mot denna bakgrund vill jag fråga utrikesminister Maria Malmer Stenergard:

Vilka initiativ tar Sverige, tillsammans med övriga EU, för att säkerställa att utnämningen av den nästa höge representanten inte leder till ökad politisk instabilitet i Bosnien och Hercegovina, och hur verkar ministern och regeringen för att bevara ett starkt internationellt stöd för genomförandet av Daytonavtalet?