Demonstrationerna i Venezuela

Skriftlig fråga 2025/26:942 av Markus Wiechel (SD)

till Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)

Under 2026 har det venezuelanska folket fortsatt sin långa och mödosamma kamp mot ett förtryckande system som under decennier präglats av korruption, ekonomisk vanskötsel, politiskt förtryck och systematiska kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Trots den dramatiska utvecklingen med Nicolás Maduros gripande i januari har delar av den tidigare regimen och dess strukturer kvarstått, medan folket kämpar för en verklig övergång till demokrati. Protester har blossat upp på olika håll – studenter vid universitet som Universidad Central de Venezuela, arbetare inom oljesektorn, pensionärer samt anhöriga till politiska fångar, med krav på frigivning av alla politiska fångar, amnesti, ekonomiska reformer, rättvisa pensioner och ett slut på korruptionen och maktmissbruket. Det är ett folk som länge lidit under en regim som prioriterat sin egen makt och ideologiska renlärighet framför människors grundläggande välfärd, vilket lett till massutvandring, svält, brist på mediciner, el och rent vatten samt en total kollaps i samhällsservicen.

Som ledamot med ett långvarigt engagemang för demokrati och mänskliga rättigheter i Venezuela, bland annat i egenskap av vice ordförande i biståndsstiftelsen Hepatica, men även som riksdagsledamot, har jag följt utvecklingen noga under många år. Jag har vid upprepade tillfällen lyft frågan om det venezuelanska folkets lidande, regimens repression och behovet av ett internationellt stöd för en fredlig och demokratisk övergång. Det venezuelanska folket har visat en remarkabel uthållighet och mod trots år av våldsam repression, valfusk, godtyckliga arresteringar och ett systematiskt förtryck av oppositionella röster, oberoende medier och civilsamhället. Deras protester under 2026 både mot kvarvarande auktoritära element och för verkliga reformer är ett uttryck för en djup folklig längtan efter frihet som inte längre kan tystas.

Det venezuelanska folket förtjänar ett kraftfullt och konsekvent internationellt stöd i sin strävan efter frihet, rättvisa och ett slut på decennier av socialistiskt misslyckande, inte minst nu när en möjlighet till positiv förändring öppnats men hotet från kvarvarande krafter inom den gamla regimen fortfarande utgör en allvarlig risk för bakslag.

Med anledning av detta vill jag fråga utrikesminister Maria Malmer Stenergard:

Avser ministern att vidta några konkreta åtgärder för att understödja den venezuelanska oppositionen?