Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

demokratiutveckling i Burma

Skriftlig fråga 2001/02:942 av Ahlqvist, Birgitta (c)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2002-03-21
Besvarad
2002-03-27
Anmäld
2002-04-02

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 21 mars

Fråga 2001/02:942

 av Birgitta Ahlqvist (c) till utrikesminister Anna Lindh om demokratiutveckling i Burma

Dialogen mellan militärjuntan i Burma och oppositionsledaren Aung San Suu Kyi startade efter påtryckningar från omvärlden. Det är viktigt att omvärlden fortsätter att trycka på så att dialogen med oppositionen ska leda till verklig demokratisering och utveckling i landet.

Situationen i Burma har försämrats markant under den senaste tiden. Den urusla ekonomin har lett till kraftiga prishöjningar på basvaror som livsmedel och bränsle. Det finns inte mediciner att köpa och hälso- och sjukvården har i princip brutit samman. Det är allvarligt för det stora antalet sjuka i malaria och TBC. 43 000 barn är föräldralösa efter att ha förlorat mor och far i aids.

Militärjuntan har skärpt kontrollen i landet med hänvisning till det globala terroristhotet, dit alla motståndare till militärregeringen inräknas. Dessutom rapporteras det att det fortfarande förekommer tvångsarbete i de delar av landet där armén finns.

Jag vill fråga utrikesministern vilka åtgärder hon avser att vidta för att omvärldens tryck på militärregimen i Burma fortsätter.

Svar på skriftlig fråga 2001/02:942 besvarad av utrikesminister Anna Lindh

den 27 mars

Svar på fråga 2001/02:942 om demokratiutveckling i Burma

Utrikesminister Anna Lindh

Birgitta Ahlqvist har frågat vilka åtgärder jag avser att vidta för att omvärldens tryck på militärregimen i Burma fortsätter.

Regeringen ser självfallet mycket allvarligt på situationen i Burma och arbetar aktivt för att inom ramen för olika internationella forum skapa bredast möjliga opinion för en återgång till demokrati i landet.

En betydande del av ansträngningarna att få till stånd en förändring i Burma sker inom ramen för EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik. Målet för EU:s politik är att förmå den burmesiska regimen att respektera de mänskliga rättigheterna och gå från den förtroendeskapande dialog, som nu pågått i ett och ett halvt år, till reella förhandlingar med oppositionen. EU:s främsta politiska verktyg i förhållande till Burma är den gemensamma ståndpunkten från 1996 som har förlängts sammanlagt tio gånger, senast i oktober 2001. Ståndpunkten förväntas förlängas med ytterligare sex månader av Allmänna rådet den 15 april. Genom förlängningen av ståndpunkten upprätthålls trycket på regimen. Ståndpunkten innehåller flera sanktioner, bl.a. visumförbud för de ledande skikten inom regimen, moratorium för bilaterala högnivåbesök till Burma, förbud mot allt utvecklingssamarbete utom humanitärt bistånd och bistånd för främjande av mänskliga rättigheter genom enskilda organisationer samt förbud mot militärt samarbete.

EU har just genomfört ett trojkabesök på tjänstemannanivå i Burma. Besöket inkluderade möten med Aung San Suu Kyi, ledningen för det styrande partiet SPDC, militära underrättelsetjänsten, representanter för etniska minoriteter, Röda korset, FN-organ och internationella NGO:s verksamma i landet. Under besöket diskuterades bl.a. EU:s fortsatta agerande med oppositionen, t.ex. vad gäller kommissionens planerade stöd till FN:s hiv/aids-bekämpande insatser i Burma. Situationen vad gäller hiv/aids är, som Birgitta Ahlqvist konstaterar, mycket allvarlig och rent humanitärt krävs att snabba insatser görs. När kommissionen påbörjat sitt stöd till FN:s hiv/aids-bekämpning i Burma är Sverige även berett att bidra till insatsen.

I trojkans samtal med regimen framhävdes bl.a. EU:s stöd för FN-sändebudet Razalis, FN:s MR-rapportör Pinheiros och ILO:s arbete samt för den dialog som pågår mellan oppositionen och regimen. I detta sammanhang underströks vikten av att dialogen leder till reella förhandlingar och att de etniska minoriteterna involveras i denna.

Trojkans slutsats är dessvärre att inga verkliga framsteg ännu har gjorts i dialogen mellan regimen och oppositionen. Därför är det viktigt att hålla trycket uppe på regimen. Samtidigt är det viktigt att notera att oppositionen anser att samtalen är meningsfulla. Situationen är inte heller helt statisk. Under det senaste året har ungefär 200 politiska fångar frigivits, oppositionen har tillåtits öppna vissa av sina partikontor, FN-sändebudet Razali har av båda parter tillerkänts en roll och FN:s MR-rapportör Pinheiro har fått tillträde till landet.

Dessutom har ILO och Burmas regering den 19 mars i år kommit överens om att tillsätta en ILO-representant i Burma senast i juni 2002. Enligt ILO är detta ett första steg mot en permanent ILO-representation. Sverige har, tillsammans med övriga EU-länder, länge varit pådrivande för att den burmesiska militärregimen ska vidta åtgärder för att stoppa tvångsarbetet. EU upphävde Burmas tullförmåner 1996 med hänvisning till förekomsten av tvångsarbete. Regeringen har därtill uppmanat svenska importörer att försäkra sig om att tvångsarbetskraft inte använts vid framställningen av de varor som importeras från Burma. ILO-aktionen mot Burma tycks sålunda ha haft viss effekt. För ett år sedan vägrade regimen att ha något med ILO att göra.

En viktig del av det arbete som äger rum för att få till stånd en demokratisk utveckling i Burma sker också inom ramen för FN. Två resolutioner som behandlar situationen i Burma antas årligen. Den ena hanteras av Kommissionen för mänskliga rättigheter i Genève, inom vilken EU leder arbetet med Burmaresolutionen. Den andra resolutionen samordnas sedan elva år tillbaka av Sverige i Generalförsamligens tredje utskott. I dessa resolutioner uttrycks kritik mot regimens bristande respekt för mänskliga rättigheter.

Sverige stöder även de krafter som verkar för en demokratisk utveckling bl.a. genom bidrag till enskilda organisationer. Stöd ges även till oppositionens radiostation i Oslo. Riksdagen har i samarbete med Sida i februari 2002 genomfört en utbildning i Stockholm för burmesiska exilparlamentariker.

I syfte att minska det humanitära lidandet i Burma bidrar regeringen med 5,25 miljoner kronor under perioden 2000-2002 till Centre for Humanitarian Dialogue, en NGO som genomför humanitära medlingsinsatser i bl.a. Burma. Insatserna syftar till minskat lidande och ökad humanitär säkerhet för att därigenom bidra till konfliktens lösning. Dessutom stödjer Sida burmesiska flyktingar som lever i flyktingläger i Thailand med ungefär 41 miljoner kronor för åren 2001-2002. Sida bidrar även indirekt till flyktingarna genom det humanitära bistånd som förmedlas genom bl.a. EU och UNHCR.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.