Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

demokratisering i Turkiet

Skriftlig fråga 2003/04:478 av Hoffmann, Ulla (v)

Frågan är besvarad

Händelser

Anmäld
2003-12-15
Inlämnad
2003-12-15
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Besvarad
2004-01-14
Svar anmält
2004-01-20

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 15 december

Fråga 2003/04:478

 av Ulla Hoffmann (v) till utrikesminister Laila Freivalds om demokratisering i Turkiet

Turkiets regering, som är angelägen om att få börja förhandla om EU-medlemskap, lade i oktober fram ett förslag i parlamentet om en reformerad strafflag. Förslaget har mött skarp kritik bland annat från turkiska kvinnoorganisationer. EU:s ambassadör i Turkiet har sällat sig till kritikerna och har uttalat att lagförslaget strider mot de löften om demokratisering som den turkiska regeringen fört fram.

Ett av de mest kontroversiella lagförslagen går ut på att våldtäktsmän slipper åtal om de gifter sig med sitt offer. Vid gruppvåldtäkt skulle alla frias från ansvar om någon går med på att gifta sig med den skändade kvinnan. Vidare föreslås sänkta straff för så kallat hedersmord och för mord på utomäktenskapligt födda barn. Lagförslaget har också fått svidande kritik för att det inte betraktar incest, sextrakasserier på arbetsplatser eller våldtäkt inom äktenskapet som brott. Ytterligare kritik har den islamiskt orienterade regeringen mött vad gäller planerna på att lätta på de restriktioner som nu gäller för koranskolor och koranundervisning.

Jag vill fråga utrikesminister Laila Freivalds:

Avser ministern att vidta några åtgärder för att motverka att Turkiets rättsliga utveckling går i en riktning som kränker kvinnors rättigheter och som bryter mot löftet om ökad demokratisering?

Svar på skriftlig fråga 2003/04:478 besvarad av Laila Freivalds

den 14 januari

Svar på fråga 2003/04:478 om demokratisering i Turkiet

Utrikesminister Laila Freivalds

Ulla Hoffmann har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att motverka att Turkiets rättsliga utveckling går i en riktning som kränker kvinnors rättigheter och som bryter med löftet om ökad demokratisering.

Det senaste året har betydande framsteg gjorts för att öka respekten för de mänskliga rättigheterna i Turkiet. Det återstår dock mycket arbete inte minst vad gäller kvinnors rättigheter, där det fortfarande finns allvarliga brister.

Jag instämmer i kritiken vad gäller förslaget till ny strafflag där flera av de gamla reglerna behållits vad gäller brott mot kvinnor och sexuellt våld. Det är viktigt att våld mot kvinnor rubriceras som ett brott mot individen och inte som ett brott mot samhället eller familjen. Tradition och sedvänjor får inte utgöra en ursäkt för våld mot kvinnor och flickor. Som exempel på bristerna i lagförslaget kan vidare nämnas att det inte hindrar domstolar att utdöma lägre straff för så kallat hedersmord på den grund att brottsoffret genom sitt handlande anses ha bidragit till utförandet av brottet. I övrigt innebär lagförslaget att våldtäkt i äktenskapet inte är brottsligt och att en våldtäktsman som gifter sig med sitt offer undgår straff. Detta är oacceptabelt. Om utkastet till strafflag antas innebär detta ett beklagligt avsteg från de framsteg som gjorts det senaste året för att uppfylla de politiska Köpenhamnskriterierna. Det skulle även strida mot de internationella åtaganden som Turkiet har gjort.

Turkiet är sedan 1986 anslutet till konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor och har därmed bland annat åtagit sig att skapa rättsligt skydd för kvinnors rättigheter på samma grunder som för män samt att upphäva alla nationella straffbestämmelser som innebär diskriminering av kvinnor.

Turkiet har vidare nyligen ratificerat FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter som i artikel 26 föreskriver att alla är lika inför lagen och har rätt till samma skydd av lagen utan åtskillnad av något slag. Artikel 14 i Europakonventionen innehåller en liknande skrivning om förbud mot diskriminering avseende åtnjutande av de fri- och rättigheter som stadgas i konventionen.

Främjande av jämställdhet är en av EU:s grundläggande principer och betonas starkt i EU:s regelverk. I artikel 2 i Romfördraget anges att gemenskapen har till uppgift att främja jämställdhet mellan kvinnor och män.

EU:s anslutningspartnerskap för Turkiet föreskriver att Turkiet måste garantera att alla individer i full utsträckning får åtnjuta mänskliga rättigheter och grundläggande friheter utan diskriminering i linje med de relevanta internationella och europeiska överenskommelser i vilka Turkiet är part.

Sverige är pådrivande för att kvinnors rättigheter i Turkiet ska värnas och har till företrädare för den turkiska regeringen framhållit vikten av att straffregler för våld mot kvinnor regleras på ett sätt som står i överensstämmelse med de internationella konventioner Turkiet är anslutet till och med EU:s normer. Jag tog senast upp frågan med utrikesminister Abdullah Gül när han besökte Stockholm i november förra året. Vidare utgjorde kvinnors rättigheter en av de prioriterade frågorna vid utrikesminister Anna Lindhs rundresa i Turkiet förra året.

Frågan uppmärksammas även genom det svenska utvecklingssamarbetet med Turkiet, som riktas mot områden som stöder och främjar Turkiets EU-anpassning och uppmuntrar den demokratiska samhällsutvecklingen i Turkiet. I början av december anordnades i detta syfte ett seminarium på generalkonsulatet i Istanbul om hedersrelaterade brott.

EU-medlemskapsprocessen är enligt min uppfattning den viktigaste kraften när det gäller att förbättra kvinnors rättigheter i Turkiet. Regeringen kommer att noga följa utvecklingen på detta område. Turkiet måste leva upp till de krav som EU ställer och till de åtaganden man gjort internationellt. För Sverige kommer detta att vara en central fråga när EU mot slutet av året ska ta ställning till om man ska inleda förhandlingar om medlemskap med Turkiet.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.