Demobilisering i Colombia
Skriftlig fråga 2005/06:97 av Hamilton, Björn (m)
Frågan är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2005-10-11
- Inlämnad
- 2005-10-11
- Besvarad
- 2005-10-18
- Svar anmält
- 2005-10-18
- Besvarad
- 2005-10-19
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 11 oktober
Fråga 2005/06:97 av Björn Hamilton (m) till utrikesminister Laila Freivalds (s)
Demobilisering i Colombia
Colombia har antagit en lag som ska reglera bland annat demobiliseringen av paramilitärer och andra illegala väpnade grupper. En lag har länge efterfrågats av det internationella samfundet, och FN:s kommission för mänskliga rättigheter i Genève har tydligt uttryckt att en sådan lag måste vara förenlig med internationell rätt. FN:s särskilda kontor för mänskliga rättigheter i Colombia har analyserat lagen och kommit fram till att den inte uppfyller de internationella rättskraven för att garantera offrens rättigheter till sanning, rättvisa och gottgörelse. FN-kontoret menar att lagen innebär stora risker för straffrihet vad gäller brott mot mänskligheten och krigets lagar. Utifrån offrens perspektiv och rättigheter samt för att undvika straffrihet så menar alltså FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter att lagen inte är adekvat.
EU:s ministerråd skriver i sina rådslutsatser från den 3 oktober 2005 att lagen kan bidra till fred i Colombia om den implementeras effektivt och transparent. Detta samtidigt som ministerrådet säger att man tagit till sig FN:s människorättskontors bedömningar och uppmanar den colombianska regeringen att uppfylla de rekommendationer som kontoret gett.
EU:s uttalande väcker frågor om den egentliga tilliten till FN:s bedömningar.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga utrikesministern:
Vilka åtgärder ämnar utrikesministern vidta för att FN:s bedömningar av lagen ska vara vägledande i denna fråga?
Svar på skriftlig fråga 2005/06:97 besvarad av Laila Freivalds
den 18 oktober
Svar på fråga 2005/06:97 om demobilisering i Colombia
Utrikesminister Laila Freivalds
Björn Hamilton har frågat mig vad för åtgärder jag avser att vidta för att FN:s bedömningar ska vara vägledande vad gäller den colombianska lag som ska reglera demobiliseringsprocessen.
Colombia är ett land som under snart ett halvt sekel lidit av en intern väpnad konflikt. Konflikten har inneburit svåra övergrepp mot de mänskliga rättigheterna och brott mot den humanitära rätten, humanitära kriser, omfattande våld och ett mycket stort antal internflyktingar. Situationen påverkar stabiliteten i hela regionen negativt.
Sedan några år tillbaka förhandlar den colombianska regeringen med de paramilitära grupperna om förutsättningarna för avväpning, demobilisering och återanpassning till ett civilt liv. Till dags dato har över 11 000 paramilitärer avmobiliserats. Detta har bidragit till en klar minskning av våldet även om våldsnivåerna fortsatt är mycket höga.
Det internationella samfundet har länge efterlyst ett juridiskt ramverk för denna process. Efter två års diskussioner antog i somras den colombianska kongressen i demokratisk ordning lagen om rättvisa och fred vilken är avsedd att reglera den pågående demobiliseringsprocessen, men även kommande fredsprocesser med övriga väpnade rörelser. Lagen har mött stark kritik framför allt från colombianska och internationella MR-organisationer och FN:s kontor för de mänskliga rättigheterna i Colombia. Dessa hävdar bland annat att lagen inte uppfyller internationellt acceptabla normer beträffande rättvisa, sanning och gottgörelse för våldets offer.
Jag har förståelse för denna kritik. Lagen är präglad av kompromisser och skrivningar som kan ge upphov till olika uttolkningar. Lagen måste dock ses mot bakgrund av att den väpnade konflikten fortsatt pågår. Det bör också understrykas att denna lag med sina brister trots allt är ganska unik. I de freds- och demokratiseringsprocesser som i modern tid ägt rum på olika håll i världen har utfärdandet av amnesti eller upprättande av sanningskommissioner varit gängse. Colombia har dock valt att ställa de ansvariga till svars i en juridisk process. Möjligheterna till strafflinding har varit en förutsättning för att få paramilitärerna att lämna in sina vapen och demobiliseras.
Sveriges och EU:s uppfattning är att man nu måste fokusera på hur lagen tillämpas och att detta sker på ett transparent och rättssäkert sätt som garanterar våldsoffrens rätt till sanning, rättvisa och gottgörelse, vilket är en förutsättning för varaktig fred och på längre sikt också försoning.
Sverige har ett långsiktigt engagemang för att stödja en fredlig lösning på den väpnade konflikten i Colombia liksom för mänskliga rättigheter och humanitär rätt i landet. Detta återspeglas också i vårt bistånd som i huvudsak är inriktat på att bidra till att få till stånd en fredlig lösning på konflikten, att öka respekten för de mänskliga rättigheterna och den humanitära rätten och att lindra konfliktens konsekvenser.
FN:s kontor för mänskliga rättigheter, som är ett av ett 20-tal FN-organ på plats i Colombia, har en utomordentligt viktig roll i Colombia. I kontorets mandat ingår att ge rekommendationer i MR-frågor till den colombianska regeringen liksom att analysera och rapportera om MR-situationen i landet. Kontorets analyser utgör en viktig del av det beslutsunderlag vi utgår från då vi utformar vår Colombiapolitik. Sverige är en av de största givarna till FN:s MR-kontor i Colombia. Ett omfattande stöd ges också till colombianska MR-organisationer genom svenska enskilda organisationer.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.