De nationella riktlinjerna för diabetesvård
Skriftlig fråga 2019/20:338 av Camilla Waltersson Grönvall (M)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2019-11-07
- Överlämnad
- 2019-11-08
- Anmäld
- 2019-11-12
- Svarsdatum
- 2019-11-20
- Besvarad
- 2019-11-20
- Sista svarsdatum
- 2019-11-20
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
till Socialminister Lena Hallengren (S)
Diabetes är en av Sveriges folksjukdomar. Diabetesförbundet uppger att ungefär 500 000 människor i Sverige har diabetes. Merparten av diabetikerna har typ-2 diabetes. Cirka 50 000 svenskar med diabetes beräknas vara typ 1-diabetiker. Överlag håller svensk diabetesvård mycket hög kvalitet och uppvisar goda och allt bättre resultat. Samtidigt finns det stora problem i diabetesvården, inte minst gällande omotiverat stora skillnader i vården såväl mellan som inom regioner.
Ett centralt redskap för att utveckla vården och göra den mer jämlik över landet är Socialstyrelsens nationella riktlinjer. Under år 2018 genomförde Socialstyrelsen en andra översyn av de nationella riktlinjerna för diabetesvård. Ett betydande problem inom diabetesvården är emellertid bristande efterlevnad av de nationella riktlinjerna. Bristande efterlevnad leder till en sämre och mer ojämlik vård.
Den bristande efterlevnaden rör dessvärre många av de rekommendationer som ingår i de nationella riktlinjerna för diabetes; undersökning av fötter och tillgång till patientutbildning är två exempel där efterlevnaden tycks vara särskilt dålig. I sitt svar (av den 6 november) på min fråga om vilka konkreta åtgärder socialministern avser att vidta för att diabetesvården ska bli mer jämlik tog ministern upp att primärvården har en särskilt viktig uppgift inom diabetesvården och att regeringen inom januariöverenskommelsen ska reformera primärvården.
Moderaterna föreslår bland annat att regeringen bör tar initiativ till att kartlägga orsakerna till de stora regionala skillnaderna inom diabetesvården samt vidta åtgärder för att förbättra efterlevnaden av de nationella riktlinjerna. En möjlig åtgärd för att driva på för en bättre efterlevnad av de nationella riktlinjerna liksom för diabetesvårdens utveckling i stort vore att inrätta en särskild nationell samordnare för diabetesvården. Vi föreslår också att regeringen ska ge Socialstyrelsen i uppdrag att utreda om de nationella riktlinjerna för diabetesvård kan kompletteras med rekommendationer om psykosocialt stöd.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga socialminister Lena Hallengren:
Avser ministern att skyndsamt under mandatperioden vidta konkreta åtgärder för att förbättra efterlevnaden av de nationella riktlinjerna för diabetesvård?
Svar på skriftlig fråga 2019/20:338 besvarad av Socialminister Lena Hallengren (S)
S2019/04624/FS
Socialdepartementet
Socialministern
Till riksdagen
Svar på fråga 2019/20:338 av Camilla Waltersson Grönvall (M)
De nationella riktlinjerna för diabetesvård
Camilla Waltersson Grönvall har frågat mig om jag avser att under mandatperioden skyndsamt vidta konkreta åtgärder för att förbättra efterlevnaden av de nationella riktlinjerna för diabetesvård.
Som frågeställaren skriver är diabetes en av Sveriges stora folksjukdomar. Det förebyggande arbetet är viktigt, liksom en trygg och kunskapsbaserad vård.
Först vill jag börja med ett förtydligande av olika typer av kunskapsstöd. Socialstyrelsens nationella riktlinjer är ett stöd vid prioriteringar och ger vägledning om vilka behandlingar och metoder som olika verksamheter i vård och omsorg bör satsa resurser på. De utgör vägledning för vårdgivare och är inte bindande uttalanden om lämpliga behandlingsåtgärder eller rådgivning till patienter i enskilda fall.
Huvudmännen tar fram Nationella vårdprogram, vilka syftar till att bidra till en jämlik och god vård till alla patienter, oavsett bostadsort, kön och socioekonomisk status.
I samband med varje riktlinjearbete tar Socialstyrelsen fram ett antal indikatorer som är möjliga att mäta. Socialstyrelsen använder indikatorerna som underlag för uppföljningar av hur riktlinjerna följs och påverkar praxis. Därmed finns redan ett pågående arbete med en uppföljning av de nationella riktlinjerna, inte bara för diabetes.
I HSL framgår att det är kommuner och landsting som ansvarar för att erbjuda en jämlik hälso- och sjukvård. Staten stöttar landstingen och kommunerna i deras uppföljningsarbete genom att bland annat satsa 100 miljoner kronor årligen på nationella kvalitetsregister, men även genom Socialstyrelsens indikatorer för uppföljning. Dessa används sedan av SKL som tagit fram Vården i siffror, som i dagsläget har 35 indikatorer för diabetes. Detta är ett av de verktyg som huvudmännen, med stöd av staten, utvecklar för att kunna kartlägga och åtgärda omotiverade skillnader inom svensk hälso- och sjukvård.
Slutligen kan nämnas att regeringen i budgetpropositionen för 2020 satsar tre miljarder kronor 2020 på att stödja utvecklingen av hälso- och sjukvården med fokus på primärvården.
Stockholm den 20 november 2019
Lena Hallengren
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

