Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

de glömda barnen

Skriftlig fråga 2001/02:78 av René, Inger (m)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2001-10-18
Anmäld
2001-10-23
Besvarad
2001-10-23

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 18 oktober

Fråga 2001/02:78

 av Inger René (m) till statsrådet Ingela Thalén om de glömda barnen

Misshandel mot kvinnor är en fråga som efter mångas arbete nu har lyfts upp. Olika insatser för att skydda den misshandlade kvinnan diskuteras, stöd för den drabbade kvinnan och skärpning av lagar är några exempel. Det är naturligtvis nödvändigt och förändringar bör ske skyndsamt.

Dessvärre finns det en part i misshandelsdramat som nästan glöms bort och det är barnen. För barnen är upplevelsen att se på och stundtals också drabbas av misshandel en mycket traumatisk upplevelse. Misshandeln pågår ofta år efter år och sker inte sällan under barns allra mest sårbara, ömtåliga uppväxtår. Dessa barn behöver stöd och hjälp att bearbeta de upplevelser de varit med om. Dessvärre sker det alltför sällan att barnen får den vård de behöver för att växa upp till harmoniska människor.

Vilka åtgärder avser statsrådet vidta för att barn i misshandelsfamiljer ska få adekvat vård?

Svar på skriftlig fråga 2001/02:78 besvarad av socialminister Lars Engqvist

den 24 oktober

Svar på fråga 2001/02:78 om de glömda barnen

Socialminister Lars Engqvist

Inger René har frågat statsrådet Thalén vilka åtgärder hon avser vidta för att barn i misshandelsfamiljer ska få adekvat vård. Arbetet i regeringen är så fördelat att det är jag som ska besvara frågan.

Jag håller med Inger René om att det är angeläget att de barn som växer upp i familjer där våld förekommer uppmärksammas och får det stöd och den hjälp de behöver. Frågan har fått ökad uppmärksamhet under senare år och det pågår för närvarande arbete med att finna former för hur de berörda barnen ska få hjälp. Regeringen avsätter fr.o.m. år 2001 100 miljoner kronor under tre år för insatser till bl.a. barn i familjer där våld och övergrepp mellan vuxna förekommer. Medlen fördelas av länsstyrelserna efter ansökan från kommunerna eller kommuner i samarbete med enskilda organisationer.

I vissa kommuner förekommer det sedan några år att polisen rutinmässigt anmäler till socialtjänsten om det finns barn i ett hem dit polisen kallats på grund av familjevåld. Socialtjänsten utreder barnens behov av stöd och hjälpåtgärder och ser till att de tillgodoses. Vissa av dessa barn erbjuds gruppbehandling. Som exempel kan nämnas att det finns gruppverksamhet i exempelvis Skaraborg som riktar sig såväl till offer och förövare som till barn och som fungerar mycket väl.

I regeringsuppdraget till Socialstyrelsen i samband med kvinnofridsreformen finns ett barnperspektiv. Socialstyrelsen understryker i sitt arbete betydelsen av att alla inblandade parter får tillgång till behandling. Socialstyrelsen har också tagit fram ett utbildningsmaterial som riktar sig till berörda yrkesgrupper i socialtjänsten och hälso- och sjukvården där ett kapitel uppmärksammar barn som bevittnar våld i hemmet.

Frågor om barn som vittne till våld har också behandlats av Kommittén mot barnmisshandel. I delbetänkandet (SOU 2000:42) Barnmisshandel @ Polisens och åklagarnas handläggningstider och arbetsmetoder föreslås att Rikspolisstyrelsen i samarbete med Socialstyrelsen ska utfärda centrala riktlinjer eller liknande som säkerställer att polisen anmäler till socialtjänsten när man påträffar barn i våldsmiljöer. Detta arbete pågår.

I sitt slutbetänkande (SOU 2001:72) Barnmisshandel @ Att förebygga och åtgärda som nyligen avlämnats behandlar Kommittén mot barnmisshandel också frågor som rör barn som blir vittne till våld. Jag kommer att i samband med det kommande propositionsarbetet bevaka att även dessa barns intressen blir föremål för överväganden.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.