Colombia
Skriftlig fråga 1997/98:857 av Fonseca, Juan (s)
Frågan är besvarad
- Inlämnad:
- 1998-06-08
- Anmäld:
- 1998-06-15
- Besvarad:
- 1998-06-17
Nästan varje dag får vi genom massmedierna information om massmördande i Colombia. Nu senast avrättades bestialiskt 25 personer som kidnappades den 16 maj i oljestaden Barranquilla.
Massakern har utlöst en stor indignation i Colombia där tio politiska mord på politiker och civila äger rum varje dag.
Våldet i Colombia har skapat nästan en miljon "inre flyktingar - desplazados". Varje dag tvingas många människor att lämna sina byar för att rädda sina liv.
Den colombianska staten kan inte skydda människoliv i Colombia i dag.
Vi har i riksdagen under flera tillfällen tagit upp Colombias situation. Jag vet att den svenska regeringen gör ansträngningar för att påverka olika internationella organ med syfte att skapa opinion kring situationen i Colombia. Jag tror att våldssituationen i Colombia måste tvinga det internationella samfundet att agera. Vi kan inte längre tolerera att ett helt folk dödas, massakreras eller avrättas.
- Sverige skulle kunna agera i FN:s säkerhetsråd och föreslå att situationen i Colombia tas upp.
- Sverige skulle kunna agera inom EU:s olika organ för att få till stånd konkreta förslag från EU-länderna om situationen i Colombia.
- Den svenska regeringen skulle kunna kalla till sig den colombianska ambassadören för samtal där man kräver konkret handling av den colombianska staten i arbetet mot våldet i Colombia.
Kommer situationen i Colombia att föranleda något initiativ från utrikesministerns sida?
Svar på skriftlig fråga 1997/98:857 besvarad av , ()
- Utrikesminister Lena Hjelm-Wallén
Juan Fonseca har ställt frågan om det oupphörliga våldet i Colombia kommer att leda till några initiativ från regeringens sida.
Jag delar den oro som uttrycks i frågan över våldet i Colombia. Vår ambassad på plats håller oss löpande informerade om händelseutvecklingen. Ambassadens senaste rapport berättar om massakern i Barrancabermeja när minst 25 människor brutalt avrättades. EU-ambassadörerna i Bogotá gjorde ett gemensamt uttalande där de i skarpa ordalag fördömde aktionen. I uttalandet meddelas också att ambassadörerna kommer att sända en delegation till Barrancabermeja för att närmare kunna informera sina huvudstäder och EU-kommissionen om situationen.
Genom EU för vi en kontinuerlig dialog med den colombianska regeringen som har understrukit att den delar EU:s oro för situationen i landet. Regeringen har bl.a. gjort försök att förbättra säkerheten för dem som arbetar med mänskliga rättigheter. EU-kommissionens utvecklingssamarbete med Colombia är betydande och särskilt inriktat på att stärka respekten för mänskliga rättigheter och bistå internflyktingarna.
Juan Fonseca nämner själv i sin fråga det faktum att den svenska regeringen "gör ansträngningar för att påverka olika internationella organ med syfte att skapa opinion kring situationen i Colombia". Det är riktigt. Vi har också vid ett flertal tillfällen deklarerat vårt starka intresse att delta i stödjandet av en framtida fredsprocess i Colombia när samtliga parter i konflikten uttryckligen konkretiserar sin vilja till förhandlingar.
Den svenska regeringen har en aktiv och öppen bilateral dialog med den colombianska regeringen, genom vår ambassad i Bogotá och genom den colombianska ambassaden i Stockholm. Från svensk sida lämnas bistånd till flera av de enskilda organisationer - internationella, svenska och lokala - som arbetar för mänskliga rättigheter och mot våldet i landet. Detta stöd har ökat under de senaste åren, vilket bl.a. redovisats i tidigare frågesvar.
Från svensk sida har bidrag lämnats så att ett kontor för mänskliga rättigheter under FN-kommissarien har upprättats i Colombia. Att detta skett med den colombianska regeringens samarbete är ett viktigt steg framåt. Den colombianska regeringen har nu dessutom inbjudit UNHCR att öppna ett kontor i landet. Detta FN-stöd välkomnas av den svenska regeringen. Jag tror att dessa FN-organ på ett konkret sätt kan bidra till fred och försoning i Colombia.
Tyvärr måste konstateras att de olika nationella och internationella insatserna hittills inte varit tillräckliga för att påtagligt förbättra situationen i Colombia. Våldet har i stället ökat under den senaste tiden, särskilt i samband med de lokala valen i oktober 1997 och nu senast i samband med presidentvalet som avslutas i slutet av juni. Flera av parterna har emellertid uttalat intresse för att förhandla om fred med den nya regeringen, när den tillträder i början av augusti 1998 och detta bör ses som något positivt. Detsamma gäller den colombianska befolkningens växande protester mot brotten mot mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt.
