civilt utnyttjande av militära resurser

Skriftlig fråga 2002/03:47 av Jóhannesson, Berit (v)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2002-10-16
Anmäld
2002-10-17
Besvarad
2002-10-23
Svar anmält
2002-10-24

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 16 oktober

Fråga 2002/03:47

av Berit Jóhannesson (v) till försvarsminister Lena Hjelm-Wallén om civilt utnyttjande av militära resurser

Utredningen Stöd från Försvarsmakten (SOU 2001:98) har gjort en noggrann genomgång av förutsättningen för stödet. Regeringen har nu beslutat om förordningen 2002:375 som ersätter tidigare 1998:1111. Förutsättningen är att det begärda stödet kan anses vara till nytta för samhället och att Försvarsmakten ska ha tillgång till lämpliga resurser. En uppgift får aldrig innebära att det finns risk för att Försvarsmaktens personal kan hamna i situationer där de kan komma att bruka våld eller tvång mot enskilda. Inte heller får personalen användas för uppgifter som kan medföra en inte obetydlig risk för att den kan komma att skadas. Vidare nämns vissa konkurrensbegränsningar. Ingenstans i propositionen, betänkandet eller föredragningen för riksdagen redovisas tankar om att detta stöd skulle kunna utgöra militära vapen. Nu har det offentligt framkommit att det råder en viss tolkningsförvirring vad gäller villkoren. Det har bl.a. påståtts att det, så länge det finns personal med utbildning för den aktuella utrustningen, skulle vara möjligt för t.ex. polismakten att låna tunga militära vapen. Det är som att säga att allt som inte uttryckligen är förbjudet, är tillåtet. Det måste klarläggas att Försvarsmaktens stöd till det civila samhället inte inkluderar vapen eller annan, för direkt strid, avsedd materiel.

Jag vill fråga försvarsministern:

Vad avser ministern att göra för att förtydliga vilken typ av militär materiel som ej kan komma i fråga att utnyttjas av civil myndighet?

Svar på skriftlig fråga 2002/03:47 besvarad av Lena Hjelm-Wallén

den 23 oktober

Svar på fråga 2002/03:47 om civilt utnyttjande av militära resurser

Statsrådet Pär Nuder

Berit Jóhannesson har frågat mig vad jag avser att göra för att förtydliga vilken typ av militär materiel som inte kan komma i fråga att utnyttjas av civila myndigheter. Bakgrunden till frågan är Försvarsmaktens möjlighet att lämna stöd enligt förordningen (2002:375) om Försvarsmaktens stöd till civil verksamhet och om det skulle kunna vara möjligt för Försvarsmakten till exempel att låna ut tunga militära vapen till polisen.

Förordningen om Försvarsmaktens stöd till civil verksamhet trädde i kraft den 1 juli 2002. Samtidigt upphävdes förordningen (1986:1111) om militär medverkan i civil verksamhet.

Enligt förordningen om Försvarsmaktens stöd till civil verksamhet får Försvarsmakten på begäran lämna stöd till bland annat polisen.

När det gäller möjligheten för polisen att begära stöd från Försvarsmakten vill jag, med anledning av Berit Jóhannessons fråga, understryka den proportionalitetsprincip som gäller för polisverksamheten. Enligt polislagen (1984:387) ska ett ingripande vara försvarligt med hänsyn till åtgärdens syfte och övriga omständigheter. Om tvång tillgrips, ska detta ske endast i den form och den utsträckning som behövs för att det avsedda resultatet ska uppnås. Huvudregeln enligt förordningen om Försvarsmaktens stöd till civil verksamhet säger att en begäran om stöd till polisen ska göras av Rikspolisstyrelsen.

För Försvarsmaktens del innebär författningsregleringen att Försvarsmakten får lämna stöd. Det är alltså Försvarsmakten själv som i varje enskilt fall avgör om stöd ska lämnas, med vilka resurser och på vilket sätt. Ett beslut att lämna stöd fattas inom ramen för Försvarsmaktens ordinarie ansvar.

Vid tillämpningen av förordningen om Försvarsmaktens stöd till civil verksamhet har således såväl polisen som Försvarsmakten ett ansvar för att Försvarsmaktens resurser används på ett för samhället godtagbart sätt. Jag anser därför inte att det finns någon anledning att förtydliga förordningen.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.