cabotagetrafiken

Skriftlig fråga 1998/99:440 av Lindgren, Sylvia (s)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
1999-03-11
Anmäld
1999-03-16
Besvarad
1999-03-25

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

Fråga 1998/99:440 av Sylvia Lindgren (s) till näringsministern om cabotagetrafiken

den 11 mars

 

Cabotage är en rätt att utföra inrikestransporter inom hela gemenskapen. Med det fria godscabotaget i vägtransportsektorn blev transportmarknaden kanske den friaste på EU:s inre marknad.

Avsikten med det fria cabotaget är inte att utländska åkerier skall utföra varaktig linjetrafik i andra medlemsstater utan verksamheten skall vara tillfällig. Samtidigt finns det ingen definition av vad som menas med "tillfällig". För svensk del undantas i utlänningsförordningen kap. 4 § 1a förare i yrkesmässig trafik från kravet på arbetstillstånd. För EU-medborgare anges ett undantag om tre månader i samma förordning.

Tyvärr har det visat sig att mindre seriösa åkeriföretag utnyttjat undantaget i utlänningsförordningen för att i brott mot intentionerna med det fria cabotaget bedriva reguljär inrikestransportverksamhet. Oreglerad och okontrollerad cabotagetrafik är ett incitament till ekonomisk brottslighet som undandrar medlemsstaterna skatte- och avgiftsintäkter.

Tillåts fordon för kommersiellt bruk verka här i landet under sex månader under en tolvmånadersperiod som utredningen Vägtrafikregistering föreslår finns det risk för att vi sanktionerar social dumpning inom landet ytterligare eftersom det då är godkänt att dessa får utföra inrikestransporter lika lång tid gällande såväl gods- som persontrafik.

Min fråga till statsrådet med anledning av ovanstående:

 

Ämnar ministern vidtaga några åtgärder för att komma till rätta med de ovan nämnda negativa effekterna av cabotagetrafiken?

 

 

Svar på skriftlig fråga 1998/99:440 besvarad av Näringsminister Björn Rosengren

Svar på fråga 1998/99:440 om cabotagetrafiken
    Näringsminister Björn Rosengren

 

Sylvia Lindgren har frågat mig om jag ämnar vidtaga några åtgärder för att komma till rätta med vissa angivna negativa effekter av cabotagetrafiken.

Den 1 juli 1998 blev den inrikes godstrafiken i de enskilda EU-länderna utsatt för en ny konkurrens genom att det då blev möjligt för medlemsstaternas transportörer att inom EU utföra cabotagetransporter, dvs. inrikestransporter i ett land där man inte är etablerad, utan krav på särskilt tillstånd. Även på passagerartrafikens område kan cabotage utföras med vissa begränsningar. Rätten till cabotagetrafik återspeglar en naturlig utveckling på en gemensam marknad och innebär också att svenska transportföretag ges ökade konkurrensmöjligheter utanför Sverige.

Permanent inrikestrafik med utländska fordon är emellertid inte tillåten. I punkt 1 av artikel 1 i rådets förordning (EEG) nr 3118/93 definieras cabotage som "rätt att utföra tillfälliga inrikes vägtransporter". Det är riktigt att begreppet tillfälliga inte finns definierat. Jag vill dock framhålla att tolkningen av detta liksom av andra begrepp naturligtvis är en uppgift för rättstillämpningen och således i sista hand en fråga som får avgöras av EG-domstolen.

En central fråga är således hur länge ett utländskt fordon skall få utöva cabotagetrafik i Sverige innan registreringsplikt inträder här. Trafikregisterutredningen har i sitt betänkande SOU 1998:162 bl.a. behandlat den frågan. Utredningen har därvid föreslagit att kommersiella fordon skall få användas i Sverige med stöd av utländsk registrering högst sex månader under en tolvmånadersperiod. Utredningens betänkande är föremål för remissbehandling till den 7 maj 1999. Regeringen kommer att avvakta utfallet av remissbehandlingen innan ställning tas i frågan.

Jag delar givetvis uppfattningen att cabotagetrafik inte skall bedrivas på ett oreglerat och okontrollerat sätt. Tillsyns- och kontrollfrågorna har givits hög prioritet av regeringen. Jag kan nämna att Justitiedepartementet just nu förbereder en översyn av de internationella verkställighetsfrågorna på trafikområdet.

Vad beträffar det nämnda undantaget från kravet på arbetstillstånd i 4 kap. 1a § utlänningsförordningen har Invandrarverket i ett avvisningsbeslut tidigare i år tolkat bestämmelsen som att den syftar till att underlätta internationella transporter och således inte är tillämplig vid cabotage.

Ett viktigt instrument för att motverka social dumpning i övrigt är det svenska kollektivavtalssystemet. Enligt svensk lagstiftning har en arbetstagarorganisation möjlighet att kräva att en utländsk arbetsgivare tecknar ett svenskt kollektivavtal, oavsett om verksamheten som bedrivs i Sverige är tillfällig eller inte.

Jag vill avslutningsvis också nämna att Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA) av regeringen har fått i uppdrag att utreda och belysa den svenska åkerinäringens konkurrensförutsättningar även vad gäller inrikestrafiken i förhållande till utländsk godscabotagetrafik. SIKA skall redovisa detta uppdrag senast den 15 maj 1999.

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.