Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

butiksrån

Skriftlig fråga 2000/01:389 av Sandlin-Hedman, Lena (s)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2000-12-07
Anmäld
2000-12-12
Besvarad
2000-12-14

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 6 december

Fråga 2000/01:389

 av Lena Sandlin-Hedman (s) till näringsminister Björn Rosengren om butiksrån

Butiksrån har under den senaste tiden blivit ett allt större problem. Ett viktigt verktyg för att förhindra butiksrån är förebyggande åtgärder i butikerna. I dag samarbetar arbetsgivare, fackförbund och polis med förebyggande åtgärder. Ett gemensamt trettonpunktsprogram har tagits fram för att öka säkerheten i butikerna. Arbetet går framåt men det finns brister i hanteringen av butiksrån som kan undanröjas med ett politiskt beslut.

Butiksrån är både en polisiär fråga och en arbetsmiljöfråga. Rån, hot och våld är ett allvarligt arbetsmiljöproblem för anställda inom handeln. Men när det i dag sker ett butiksrån finns det inget åliggande för polisen att tillkalla Yrkesinspektionen. Det händer ibland men inte alltid.

När det t.ex. sker en arbetsolycka vid en byggarbetsplats stängs arbetsplatsen och Yrkesinspektionen tillkallas för att kontrollera säkerheten. Detta förfarande borde vara en rutin även vid butiksrån. Polisen bör ha som skyldighet att vid varje butiksrån tillkalla Yrkesinspektionen för att gå igenom säkerhetsrutinerna. Finns det brister i dessa ska de snarast åtgärdas. En sådan rutin skulle på ett kraftfullt sätt stärka det förebyggande arbetet mot butiksrån och hjälpa till att förhindra sådana från att upprepas.

Jag vill fråga ministern om han ämnar vidta några åtgärder för att ålägga polisen att tillkalla Yrkesinspektionen vid butiksrån.

Svar på skriftlig fråga 2000/01:389 besvarad av statsrådet Mona Sahlin

den 14 december

Svar på fråga 2000/01:389 om butiksrån

Statsrådet Mona Sahlin

Lena Sandlin-Hedman har frågat näringsministern om han ämnar vidta några åtgärder för att ålägga polisen att tillkalla Yrkesinspektionen vid butiksrån. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska besvara frågan.

Jag håller med om att butiksrån innebär mycket allvarliga risker och problem för dem som blir utsatta. Det är därför viktigt att i första hand förebygga dem. Det handlar då om både rent brottsförebyggande arbete och om åtgärder i butiken, vilka arbetsgivaren måste ansvara för. Det handlar också om uppföljande åtgärder för de butiksanställda om ett rån ändå sker.

Arbetarskyddsstyrelsen har meddelat föreskrifter om våld och hot i arbetsmiljön (AFS 1993:2) som bl.a. tar sikte på vikten av att förebygga risker för våld och hot samt möjlighet att snabbt kalla på hjälp.

I de fall då ett rån ändå äger rum följer det av 10 § i föreskrifterna att tillbud och händelser med våld eller hot om våld ska dokumenteras och utredas. I Arbetarskyddsstyrelsens råd och anvisningar avseende föreskrifterna anges det särskilt att vid en våldsincident på arbetsplatsen bör det ingå i rutinerna att våld och allvarliga hot om våld ska anmälas till polisen, Yrkesinspektionen och till försäkringskassan.

Det kan erinras om att enligt 2 § arbetsmiljöförordningen (1977:1166) ska arbetsgivaren utan dröjsmål underrätta Yrkesinspektionen (efter 1 januari 2001 Arbetsmiljöverket) då olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbete föranlett dödsfall eller svårare personskada eller samtidigt drabbat flera arbetstagare. Detsamma gäller vid tillbud som har inneburit allvarlig fara för liv eller hälsa.

Det finns således regler som förebyggande syftar till skydd mot våld och hot i arbetsmiljön. Det finns också regler rörande viss rapporteringsskyldighet för arbetsgivare vid våld eller hot om våld på arbetsplatsen. Jag anser därför att det för närvarande inte finns behov av ytterligare åtgärder från regeringens sida. Jag avser emellertid att följa utvecklingen noga.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.