Burma
Skriftlig fråga 1996/97:257 av Eva Goes (mp)
Klar
- Inlämnad:
- 1997-01-31
- Besvarad:
- 1997-02-07
den 31 januari
Fråga 1996/97:257 av Eva Goes (mp) till utrikesministern om Burma
Ledaren för den burmesiska oppositionen, Aung San Suu Kyi, har
smugglat ut ett budskap till omvärlden. Det lästes upp av hennes man
Michael Aris vid universitetet i Washington i söndags, när han mottog ett
hedersdoktorat å hennes vägnar. Aung San Suu Kyi underkastas av regi-
men svåra restriktioner i fråga om kommunikationer med omvärlden. Hon
uppmanar till ”ett principfast motstånd mot de företag” som idkar handel
med militärregimen i Burma. Läget i Burma har hårdnat under hösten och
oppositionen brutalt tystats. Nyligen dömdes 20 personer till sjuåriga
fängelsestraff för att de deltog i protestyttringarna i december. Den inter-
nationella gruppen Child Right Worldwide anger att en tredjedel av Bur-
mas barn i åldrarna 5-15 år arbetar under outhärdliga förhållanden och
att 10 000 flickor varje år säljs till olika bordeller. Många barn blir över-
givna, fängslade eller sålda som slavar. Andra utnyttjas av militärjuntan
som mänskliga sköldar mot fiendens eld eller för att prova minfält. Det är
ett hån mot de mänskliga rättigheterna!
En metod som visat sig effektiv för att sätta press på ett land är en
bojkott precis som fredspristagaren föreslår.
Med anledning av detta vill jag fråga utrikesministern:
Avser utrikesministern verka för att få till stånd ett embargo mot
Burma?
Svar på skriftlig fråga 1996/97:257 besvarad av Utrikesminister Lena Hjelm-Wallén
den 7 februari
Svar på fråga 1996/97:257
Utrikesminister Lena Hjelm-Wallén
Eva Goes har frågat hur jag avser verka för att få till stånd ett embar-
go mot Burma.
Den politiska situationen i Burma är ytterst allvarlig. Militärregimen
SLORC:s (State Law and Order Restoration Council) förtryck mot den
demokratiskt valda oppositionen ledd av Aung Sang Suu Kyi visar inga
som helst tecken på att avta.
Tillståndet för de mänskliga rättigheterna är djupt oroande. Tvångsar-
bete, tortyr och godtyckliga gripanden är vanligt förekommande. I syn-
nerhet situationen för barnen är mycket svår. Barnarbete och sexhandel
med barn återfinns ständigt i rapporteringen. Nyligen publicerade uppgif-
ter i amerikanska State Departments rapport från 1996 om situationen för
de mänskliga rättigheterna i Burma utgör ytterligare ett vittnesmål om
detta dystra läge.
Gemensamt med övriga EU-länder har vi det senaste året vidtagit ett
flertal åtgärder för att påverka militärregimen i Burma. I oktober 1996
antog EU:s utrikesministrar en gemensam ståndpunkt som utgör ett vik-
tigt instrument för Sverige och övriga EU-länder i syfte att åstadkomma
förbättringar i Burma.
Denna gemensamma ståndpunkt innebär en bekräftelse av tidigare
tagna beslut om vapenembargo mot Burma och utvisning av landets mili-
tära personal ur EU:s medlemsländer. Dessutom har man från EU:s sida
infört dels visumförbud för medlemmar i SLORC-regimen och militär-
och säkerhetsstyrkor, dels ett stopp för högnivåbesök till Burma. Även
EU:s bistånd till Burma har avbrutits, undantaget det humanitära bistån-
det.
Eftersom det har fastställts att tvångsarbete förekommer i Burma har
kommissionen nyligen lagt fram ett förslag om upphävande av Burmas
allmänna tullförmåner (GSP). Beslut om detta väntas fattas redan i slutet
av februari.
I den gemensamma ståndpunkten ingår också en varning om att vidare
åtgärder kan komma att införas om läget i Burma försämras ytterligare.
Inom EU-kretsen har diskussioner förts, bl.a. om ekonomiska sanktioner.
Om sanktioner av något slag skall införas måste de vara effektiva och
inte enbart symboliska. Det är inte självklart att en handelsbojkott är det
bästa tillvägagångssättet för att påverka regimen. Om inte de länder som
har det mest omfattande ekonomiska utbytet med Burma är beredda att
delta, riskerar en handelsbojkott att bli verkningslös. Sanktioner bör där-
för vara en åtgärd som endast tillgrips i sista hand och när andra möjlig-
heter uttömts. Den svenska regeringens humanitära utgångspunkt är att vi
i bedömningen måste väga in om det är rimligt att en redan hårt prövad
befolkning skall drabbas av de konsekvenser som sanktioner trots allt
innebär, i ett land där majoriteten av befolkningen redan lider svår nöd.
Slutligen vill jag i detta sammanhang uppmärksamma den resolution
om de mänskliga rättigheterna som FN:s generalförsamling antog i höstas
på svenskt förslag, och som är ännu ett viktigt led i det internationella
samfundets ansträngningar att påverka SLORC-regimen.