Buller från idrott

Skriftlig fråga 2019/20:1597 av Ola Johansson (C)

till Miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP)

Grannar till Boovallen, en fotbollsanläggning i Nacka kommun som anlades 1948, har förelagts anordnande av bullerskärm och som alternativ till detta begränsningar av tränings- och speltider. Om domen i mark- och miljödomstolen går emot kubben och tillgodoser vissa grannars krav på dessa åtgärder riskerar den att bli prejudicerande. När den får laga kraft skulle fler anläggningar än denna drabbas. Kanske skulle så många som 6 140 stycken behöva vidta liknande åtgärder och ungdomsidrotten därmed förlora 2,6 miljoner möjliga aktivitetstimmar. För att kompensera bortfallet skulle motsvarande 600 nya bollplaner behöva tillkomma i landet.

Det borde enligt vår mening vara så att tillkommande fastighetsägare inte har talerätt när det gäller ljud, lukt, ljus, trafik och annan påverkan som följer av den användning platsen haft sedan tidigare. Sakägarkretsen bör begränsas och skälen till överklaganden i fall som dessa minska avsevärt.

Barns lek kan inte jämföras med industribuller. Däremot kan den vid en mätning komma att överstiga de decibelvärden som gäller för tillkommande bostäder. Grön och hållbar samhällsbyggnad måste inkludera fritidsaktiviteter och idrott för barn och unga vuxna, samtidigt som behovet av trygga och goda bostäder tillgodoses.

Med anledning av detta vill jag fråga miljö- och klimatminister Isabella Lövin:

Kommer ministern och regeringen att vidta några lagstiftande eller liknande åtgärder för att förändra tillämpningen av riktvärden för industribuller vid idrottsanläggningar med anledning av mark- och miljödomstolens dom i fallet Boovallen eller likande?