brottsutvecklingen

Skriftlig fråga 1997/98:1030 av Persson, Siw (fp)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
1998-08-19
Anmäld
1998-08-24
Besvarad
1998-08-28

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

Fråga 1997/98:1030 av Siw Persson (fp) till justitieministern om brottsutvecklingen

den 19 augusti

Under första halvåret 1998 anmäldes ca 575 200 brott till polisen. Det är en ökning med 2 % jämfört med samma period år 1997.

Detta innebär att det totala antalet anmälda brott nu ligger på ungefär samma nivå som i början av 1990-talet. Efter en nedgång under 1990-talets fyra första år har trenden vänt uppåt. Detta är denna uppåtgående trend som fortsatt också under första halvåret 1998.

Med hänvisning till det ovan anförda vill jag ställa följande fråga till justitieministern:

Vad avser regeringen göra för att bryta den negativa trenden i brottsutvecklingen?

 

Svar på skriftlig fråga 1997/98:1030 besvarad av , ()

Svar på fråga 1997/98:1030 om brottsutvecklingen
    Justitieminister Laila Freivalds

den 28 augusti

Siw Persson har frågat vad regeringen avser att göra för att bryta den negativa trenden i brottsutvecklingen. Siw Persson har ställt sin fråga mot bakgrund av preliminär statistik från Brottsförebyggande rådet enligt vilken det totala antalet anmälda brott har ökat med 2 % under det senaste halvåret.

Jag vill börja med att än en gång understryka vikten av att vara försiktig när man drar slutsatser av statistik om brottsligheten och vikten av att ha ett längre perspektiv på utvecklingen. Brottsligheten har ökat kraftigt under efterkrigstiden, en utveckling vi delar med många andra länder. Under 1990-talet kan vi dock konstatera att ökningen avstannat och att vi under år 1997 låg på ungefär samma nivå som år 1990 när det gäller antalet anmälda brott.

Oavsett hur vi väljer att beskriva utvecklingen ligger antalet anmälda brott på en oacceptabelt hög nivå. Det självklara målet för kriminalpolitiken är därför att minska brottsligheten och att öka tryggheten. Regeringen har också under mandatperioden vidtagit en rad åtgärder i detta syfte.

Ett flertal lagändringar har initierats på det kriminalpolitiska området. Som exempel kan nämnas förbättrade möjligheter för polisen att använda tekniska hjälpmedel i brottsutredningar såsom ADB-teknik och hemlig kameraövervakning, ökade möjligheter att ingripa mot vissa mc-klubbar, åtgärder mot kvinnovåld och reformer av påföljdssystemet.

En omfattande reformering av polisen genomförs också. Under åren 1998-2001 förstärks rättsväsendet med 1,8 miljarder kronor. En stor del av dessa medel kommer att tilldelas polisen, bl.a. för att förstärka och utveckla närpolisverksamheten.

Mer än två tredjedelar av det totala antalet anmälda brott utgörs av stölder och skadegörelser. Det innebär att utvecklingen av det totala antalet anmälda brott i stor utsträckning styrs av sådana s.k. vardagsbrott.

Vardagsbrottsligheten måste angripas med en utbyggd närpolisverksamhet och genom andra brottsförebyggande insatser. Det innebär att även andra än polisen måste engageras. Det nationella brottsförebyggande program som presenterades år 1996 syftar i stor utsträckning till att främja samverkan mellan olika aktörer, t.ex. polisen, näringslivet, skolan, organisationer och enskilda. Programmet håller nu successivt på att genomföras bl.a. genom att lokala brottsförebyggande råd inrättas runt om i landet.

Det brottsförebyggande arbetet måste baseras på en helhetssyn. Den kanske viktigaste insatsen för att motverka brott är att skapa ett samhälle som erbjuder trygghet för alla och där välfärden kan fördelas på ett sådant sätt att alla kan få goda förutsättningar att utvecklas.

För att motverka brottsligheten krävs således ett långsiktigt och kontinuerligt arbete från samhällets sida. Vi kommer även i fortsättningen att systematiskt arbeta för att utveckla såväl de förebyggande som de brottsbeivrande insatserna.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.