Brott mot barn

Skriftlig fråga 2014/15:372 av Ellen Juntti (M)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2015-03-30
Överlämnad
2015-03-31
Anmäld
2015-04-07
Svarsdatum
2015-04-08
Besvarad
2015-04-08
Sista svarsdatum
2015-04-10

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

PDF

till Statsrådet Anders Ygeman (S)

 

Brott mot barn ska utredas skyndsamt. Senast efter 90 dagar, från att det finns en skäligen misstänkt, ska en åklagare besluta om åtal ska väckas eller inte.

Det är mycket viktigt att handläggningstiderna hos polis och åklagare är korta. Barn som utsatts för brott mår många gånger väldigt dåligt, och en lång väntetid kan förvärra situationen ytterligare. Väntan kan leda till psykisk ohälsa, svårighet att klara skolan samt försämrade relationer med både familjen och kamrater.

En lång handläggningstid kan också försämra kvaliteten på utredningar, då stödbevisning kan gå förlorad. Det kan handla om skador som inte hinner dokumenteras, tillhyggen eller andra brottsverktyg som undanröjs.

Det handlar också om att ju längre tid det går innan det första förhöret hålls med barnet, desto svårare blir det för barnet att minnas vad som hänt. Detta kan resultera i att utredningen läggs ned. Det kan få svåra konsekvenser för barnet; särskilt allvarligt är det i de fall där hemmet är inblandat, och då finns risken att barnet fortsatt blir utsatt för våld, sexuella övergrepp eller andra brott.

Enligt Rädda Barnens rapport 2015 har handläggningstiderna minskat. Det finns dock stora skillnader i landet. Åklagarkammaren i Karlstad klarar av att utreda 83 procent av fallen inom den lagstadgade tiden på 90 dagar. I Norrköping är motsvarande siffra endast 48 procent.

Min fråga till statsrådet är:

 

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att säkerställa att polis och åklagare håller den lagstadgade tiden på 90 dagar?

Svar på skriftlig fråga 2014/15:372 besvarad av Anders Ygeman (S), statsråd

Dnr Ju2015/3196/Statssekr

Justitiedepartementet

Inrikesministern

Till riksdagen

Svar på fråga 2014/15:372 av Ellen Juntti (M) Brott mot barn

Ellen Juntti har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa att polis och åklagare håller den lagstadgade tidsfristen på tre månader när det gäller vissa ärenden där målsäganden är under 18 år.

Barn är särskilt utsatta som brottsoffer och det är angeläget att dessa ärenden hanteras skyndsamt utifrån barnets bästa. Både polis och åklagare har de senaste åren gjort mycket när det gäller hanteringen av brott mot barn. I allt fler regioner och kommuner finns det numera ett utvecklat samarbete där polis och åklagare samverkar med socialtjänst och läkare för att de utsatta barnen inte ska behöva utstå ytterligare påfrestningar, och för att möjliggöra en så snabb utredning som möjligt.

Enligt uppgift från Åklagarmyndigheten ligger den genomsnittliga handläggningstiden nu under den lagstadgade fristen. Även andelen ärenden där fristen hålls har ökat de senaste åren. Detta kan ses som ett tecken på att myndigheternas gemensamma satsning på metodutveckling inom detta område har gett effekt.

Under 2015 har vi fått en ny polismyndighet. Även Åklagarmyndigheten har genomgått en organisationsförändring under 2014. Ett av syftena med dessa förändringar är att skapa förutsättningar för en mer enhetlig handläggning av ärenden över hela landet. I enskilda fall kan det finnas befogad anledning till att fristen inte kan hållas. Det får dock inte finnas omotiverade skillnader i handläggningen mellan olika delar av landet.

Brott mot barn är en viktig fråga för regeringen och jag avser att nära följa hur myndigheterna arbetar med att nå de lagstadgade tidsfristerna. Jag vill i detta sammanhang också nämna att det för närvarande pågår en utredning som bland annat ska lämna förslag till en lag om inkorporering av barnkonventionen i enlighet med vad regeringen uttalat i regeringsförklaringen.

Stockholm den 10 april 2015

Anders Ygeman

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.