bromsmediciner vid aids
Skriftlig fråga 2001/02:57 av Cederfelt, Margareta (m)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2001-10-11
- Anmäld
- 2001-10-16
- Besvarad
- 2001-10-17
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 11 oktober
Fråga 2001/02:57
av Margareta Cederfelt (m) till socialminister Lars Engqvist om bromsmediciner vid aidsEnligt svensk lagstiftning ges inte bromsmediciner till aidssjuka patienter, vilka ej har permanent uppehållstillstånd, såvida inte det landsting där patienten vårdas har beslutat annat. Detta medför att aidssjuka patienter behandlas olika beroende på var de råkar vistas. I Norge är smittskyddslagen utformad så att medicin mot smittsamma sjukdomar erbjuds även de patienter som befinner sig illegalt i landet. Räkningen för medicinen finansieras av staten. Erfarenheterna av lagstiftning tyder inte på att det skett någon nämnvärd ökning av aidssjuka personer som söker vård i Norge, däremot har hälso- och sjukvården blivit humanare.
Med anledning av ovanstående ställer jag följande fråga till socialministern:
Vilka åtgärder avser socialministern att vida för att aidssjuka personer ska erhålla nödvändig hälso- och sjukvård även om de vistas illegalt i landet?
Svar på skriftlig fråga 2001/02:57 besvarad av socialminister Lars Engqvist
Svar på fråga 2001/02:57 om bromsmediciner vid aids
Socialminister Lars Engqvist
Margareta Cederfelt har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att aidssjuka personer ska erhålla nödvändig hälso- och sjukvård även om de vistas illegalt i landet.
Varje landsting ska enligt hälso- och sjukvårdslagen erbjuda en god hälso- och sjukvård åt dem som är bosatta inom landstinget. Därutöver ska landstinget erbjuda omedelbar hälso- och sjukvård till den som vistas inom landstinget utan att vara bosatt där. Landstingen är således skyldiga att erbjuda omedelbar vård till personer som vistas illegalt i Sverige på samma sätt som till andra personer som tillfälligt vistas i Sverige. Landstingen har inte rätt till statlig ersättning för denna vård utan får kräva ersättning från individen om han eller hon inte omfattas av EU:s regler eller av annan för Sverige internationell överenskommelse. Sedan år 1998 kompenseras dock landstingen i överenskommelserna mellan staten och landstingen om ersättningar till hälso- och sjukvården med 50 miljoner kronor per år för bl.a. detta ändamål. Vad som kan anses vara omedelbar vård får prövas från fall till fall av den behandlingsansvarige läkaren.
Hälso- och sjukvården för asylsökande m.fl. regleras i en särskild överenskommelse mellan staten och Landstingsförbundet. Denna överenskommelse går utöver landstingens skyldigheter enligt hälso- och sjukvårdslagen. Överenskommelsen innebär att landstingen ska ge asylsökande akut hälso- och sjukvård samt tandvård och sådan hälso- och sjukvård samt tandvård som inte kan anstå. Staten lämnar ersättning till landstingen för denna vård. I det fall landstinget väljer att ge vård utöver den överenskomna får det enskilda landstinget stå för kostnaden.
Asylsökande som inte fyllt 18 år och barn som hålls gömda inför verkställigheten av ett avvisning- eller utvisningsbeslut (s.k. gömda barn) erhåller samma hälso- och sjukvård samt tandvård som i Sverige bosatta barn. Staten ersätter landstingen för denna vård.
Sammanfattningsvis är det således landstingens ansvar att erbjuda omedelbar vård och det är den behandlingsansvarige läkaren som bestämmer innehållet i denna vård.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.