Brister i psykiatrin och missbruksvården

Skriftlig fråga 2018/19:130 av Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M)

till Socialminister Lena Hallengren (S)

Den 21 januari visade Kalla Fakta ett inslag där de granskat  bristerna i psykiatrin och missbruksvården. Barn, unga och vuxna faller mellan stolar och får inte den hjälp de behöver. I inslaget används uttrycket ”akut kroniskt” av företrädare för psykiatrin om att människor far illa. Det vittnar om allvaret och den akuta situationen. En situation som är särskilt beklämmande då det drabbar några av de svagaste i vårat samhälle – de som mår för dåligt för att själva stå upp för och värna den rätt som samhället ska ge dem.

I vårt välfärdssamhälle mår alltför många dåligt, och antalet ökar. Det är ett stort samhällsproblem att barn går från att ha små bekymmer till att utveckla psykisk ohälsa och sedermera psykisk sjukdom. För att döva sitt mående tar de inte sällan till droger.

Lidandet för den enskilde och dennes familj påverkar hela livssituationen och slutar i värsta fall med en definitiv och tragisk utgång. Regeringens många brister och tillkortakommanden stannar ofta vid minskad konkurrenskraft, sämre ekonomi och andra materiella förluster. Inom cancervården, övrig sjukvård och psykiatrin handlar det om liv. Regeringens oförmåga att hjälpa de svaga och utsatta eroderar samhällskontraktet och förtroendet mellan människor.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga socialminister Lena Hallengren:

När vi kan förvänta oss att bristerna mellan psykiatrin och missbruksvården är lösta?