Brister i effektivt användande av svenskt biståndsmedel

Skriftlig fråga 2018/19:746 av Magdalena Schröder (M)

till Statsrådet Peter Eriksson (MP)

Riksrevisionen konstaterar i rapporten Sidas humanitära bistånd och långsiktiga utvecklingssamarbete – förutsättningar för samverkan, publicerad den 28 maj 2019, att det finns stora brister i ett effektivt användande av svenskt biståndsmedel.

Behoven av humanitärt bistånd ökar, och för att biståndet ska ge bäst effekt och resultat är det viktigt att det långsiktiga utvecklingsbiståndet och det humanitära akuta katastrofbiståndet samverkar.

Riksrevisionen har granskat om regeringens styrning och Sidas arbetssätt har möjliggjort sådan samverkan under åren 2015–2017. Granskningen visar att samverkan har varit prioriterad men att det finns brister i förutsättningarna för att omsätta detta i praktisk verksamhet. Brister konstateras såväl i regeringens styrning som i Sidas sätt att bedriva sin verksamhet.

Sverige gör anspråk på att vara världsledande inom biståndet, är sedan länge en av de största givarna inom OECD och är ett av få länder som uppfyller FN:s rekommendation att 0,7 procent av bni ska gå till bistånd. För 2019 ligger biståndsramen på över 50 miljarder kronor. Sverige lägger mer resurser på internationellt bistånd än på hela rättsväsendet, föräldraförsäkringen eller den personliga assistansen.

För att bibehålla förtroendet och legitimiteten för biståndet är det viktigt att Sverige inte bara är det land som lägger mest pengar på biståndet utan också får ett resultat av sitt givande. En stor biståndsram är ingen ursäkt för att spendera biståndsmedel ineffektivt. Skattebetalarna har rätt att se resultat av sitt givande, och biståndsmedlen måste således användas effektivt.

Med anledning av detta är min fråga till statsrådet Peter Eriksson:

Vilka åtgärder kommer statsrådet och regeringen att vidta med anledning av Riksrevisionens rapport och dess rekommendationer till regeringen och Sida?