bristen på ortodontister
Skriftlig fråga 2002/03:898 av Strandberg, Torkild (fp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2003-05-09
- Inlämnad
- 2003-05-09
- Besvarad
- 2003-05-14
- Svar anmält
- 2003-05-14
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 9 maj
Fråga 2002/03:898
av Torkild Strandberg (fp) till socialminister Lars Engqvist om bristen på ortodontisterBristen på tandreglerare, ortodontister, förlänger köerna till tandreglering för många barn och unga. På en del håll i Skåne är kötiden för att få påbörja sin tandreglering flera år. Bristen på ortodontister beror huvudsakligen på att för få tandreglerare utbildats. Ett annat skäl är att ca 60 ortodontister från Sverige arbetar utomlands i dag. Nya erfarenheter och högre löner har varit drivkraften bakom flytten. Flera tandregleringskliniker i Skåne, Landskrona och Eslöv kommer troligen att läggas ned på grund av svårigheterna att rekrytera personal.
Regionen har under en lång tid försökt rekrytera personal till ett flertal kliniker utan att en enda sökande stått att finna.
Vad avser ministern att göra för att öka tillgången på ortodontister och därmed korta köerna till tandreglering?
Svar på skriftlig fråga 2002/03:898 besvarad av Lars Engqvist
den 14 maj
Svar på fråga 2002/03:898 om bristen på ortodontister
Socialminister Lars Engqvist
Torkild Strandberg har frågat mig vad jag avser att göra för att öka tillgången på ortodontister och därmed korta köerna till tandreglering.
I sin fråga uppger Torkild Strandberg bland annat att bristen på ortodontister i Skåne har lett till långa kötider för barn och unga som behöver tandreglering.
Ortodonti (tandreglering) är en av för närvarande åtta specialiteter inom tandvården. Enligt tandvårdslagen (1985:125) ska folktandvården svara för specialisttandvård för både barn och vuxna. Landstingen ska planera tandvården med utgångspunkt i befolkningens behov av tandvård och se till att det finns tillräckliga resurser för patienter med särskilda behov av tandvårdsinsatser och att patientgrupper med behov av särskilt stöd erbjuds tandvård.
Utbildningen av specialister planeras och finansieras av landstingen, och det är alltså de som bedömer hur många utbildningsplatser som bör inrättas för de olika specialiteterna. Det finns ett system med gemensam finansiering av specialistutbildningsplatser, som de flesta landsting deltar i. Dessutom finns det utbildningsplatser som finansieras genom direkt överenskommelse mellan utbildningskliniken och ett landsting.
Utredningen Tandvårdsöversyn 2000 har i sitt slutbetänkande Tandvården till 2010 (SOU 2002:53) lagt fram vissa förslag som rör specialistutbildningen. Bland annat föreslås att landstingens ansvar för specialistutbildningen tydliggörs genom att en ny bestämmelse införs i tandvårdslagen samt att en översyn och utvärdering görs av bestämmelserna om specialistutbildningen. Betänkandet har remissbehandlats och bereds för närvarande inom Regeringskansliet.
Mot bakgrund av att det är landstingen som ansvarar för specialistutbildningen finns det inte anledning för mig att vidta några åtgärder vad gäller frågan om att öka tillgången på ortodontister. Regeringen kommer senare att ta ställning till om det finns ett behov av en allmän översyn av specialistutbildningen för tandläkare.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.