brist på internationellt jämförbar gymnasiekompetens
Skriftlig fråga 2000/01:705 av Nordlund, Harald (fp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2001-02-14
- Anmäld
- 2001-02-20
- Besvarad
- 2001-03-01
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 2000/01:705
av Harald Nordlund (fp) till utbildningsminister Thomas Östros om brist på internationellt jämförbar gymnasiekompetensAlltfler ungdomar från vårt land söker sig utomlands för studier, praktik och förvärvsarbete. Då Sverige, som enda land i västvärlden, har valt att avskaffa studentexamen stöter ungdomarna på svårigheter genom vår brist på en internationellt jämförbar och gångbar examen.
Situationen försvåras ytterligare av målsättningen att all gymnasieutbildning ska ge behörighet till högskola. I dag hänvisas både de som vill läsa vidare och de som vill gå ut i förvärvslivet direkt efter gymnasieskolan till i stort sett samma utbildningsvägar. Detta åstadkommer i praktiken en stor spännvidd i de teoretiska kunskaperna bland dem som lämnar gymnasiet. Det är i dag svårt att kvalitetsbedöma en svensk gymnasists kunskaper utomlands, men i en utländsk studentexamen krävs i allmänhet mer än vad som i dag erbjuds på de flesta program i den svenska gymnasieskolan. Jag finner det inte rimligt att ambitiösa ungdomar ska drabbas av personliga svårigheter och problem på grund av det sätt vår gymnasieutbildning är organiserad på. Folkpartiet har föreslagit att en frivillig studentexamen införs, ett förslag som ännu inte behandlats.
Med hänvisning till det ovan anförda vill jag fråga utbildningsministern:
Hur avser ministern lösa frågorna kring kvalitetsbedömningar och internationella jämförelser av svensk gymnasiekompetens?
Svar på skriftlig fråga 2000/01:705 besvarad av statsrådet Ingegerd Wärnersson
Svar på fråga 2000/01:705 om brist på internationellt jämförbar gymnasiekompetens
Statsrådet Ingegerd Wärnersson
Harald Nordlund har frågat Thomas Östros hur han avser att lösa frågorna kring kvalitetsbedömningar och internationella jämförelser av svensk gymnasiekompetens. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska besvara frågan.
Jag vill inledningsvis kommentera påståendet att en utländsk studentexamen i allmänhet kräver mer än vad som erbjuds i den svenska gymnasieskolan. Det finns inga undersökningar som visar att ungdomar i andra länder som gått en teoretisk utbildning motsvarande det naturvetenskapliga programmet eller samhällsvetenskapliga programmet i allmänhet har mer kunskaper än svenska ungdomar. Däremot saknar utbildningar i andra länder många gånger den bredd som samhällsvetenskapsprogrammet men framför allt naturvetenskapsprogrammet har. Läser man färre ämnen kan man givetvis fördjupa sig mer i dessa. Jag anser att vi i Sverige bör vara stolta över den bredd som våra utbildningar har och inse värdet av detta. Oavsett om det är fråga om en generell utbildning eller en yrkesinriktad utbildning är det viktigt att den studerande ges en bred kunskapsbas och därmed goda förutsättningar för ett fortsatt lärande, inom eller utanför utbildningssystemet.
Inom EU pågår sedan lång tid ett arbete som syftar till att öka möjligheterna för medborgare i medlemsstaterna att kunna studera eller arbeta i ett annat medlemsland än hemlandet. Det finns sedan 1950-talet en konvention i Europa (Europarådets konvention om ekvivalering av examensbevis och behörighet till högskoleutbildning, ETS nr 15, 1953, samt Protokoll till Europarådets konvention om ekvivalering av examensbevis och behörighet till högskoleutbildning, ETS nr 49, 1964) som innebär att personer som är behöriga att söka en högskoleutbildning i sina hemländer också är det i andra länder som anslutit sig till Unescos eller Europarådets konventioner. Avsaknaden av en gymnasieexamen i Sverige utgör därför inget hinder för svenskar som vill studera utomlands.
För övrigt har regeringen genom ett tilläggsdirektiv givit Gymnasiekommittén 2000 (dir. 2000:06) i uppdrag att se över om det behövs en gymnasieexamen i Sverige och i så fall hur den bör vara utformad. Jag har inte för avsikt att ta ställning i denna fråga innan jag fått ta del av kommitténs betänkande.
Frågan om hur man ska underlätta för svenskar att arbeta i ett annat land rymmer långt fler aspekter än om det finns en gymnasieexamen eller inte. Europaparlamentet och rådet har utfärdat flera direktiv som syftar till att underlätta rörligheten inom den europiska unionen, bl.a. de två s.k. generella direktiven om ömsesidigt erkännande av yrkeskompetens inom s.k. reglerade yrken (89/48/EEG och 92/51/EEG). Det praktiska arbetet med erkännande av yrkesbevis genomförs av s.k. National Academic Recognition Information Centres (NARIC:s). I Sverige fungerar Högskoleverket som en sådan.
Jag har erfarit att samarbetet mellan medlemsstaterna vad gäller erkännande av yrkeskompetens inom akademiska yrken gått från en jämförelse av utbildningar "kurs-för-kurs" mot ett öppnare förhållningssätt grundat på ökad ömsesidig tillit. Jag tror det är den vägen vi ska fortsätta att gå.
Till skillnad från situationen i Sverige är stora delar av den europeiska arbetsmarknaden reglerad, såväl vad gäller yrken som kräver högskoleutbildning som yrken som kräver motsvarande gymnasial utbildning. Utöver den formella regleringen förekommer ofta också krav på att en yrkesutövare ska ha genomgått en nationellt föreskriven utbildning.
Jag har erfarit att arbetet i EU:s medlemsländer med att underlätta erkännande av yrkeskompetens inom yrken på motsvarande gymnasial nivå ligger långt efter det arbete som gjorts i fråga om akademiska yrken. Det har visat sig svårare att avlägsna olika hinder i ländernas praktiska hantering av de olika EU-direktiven på den gymnasiala nivån. Få motsvarigheter till NARIC:s arbetar t.ex. med erkännande av yrkesbevis på icke akademisk nivå.
Ett skäl till detta är att yrkesutbildning i andra EU-länder i så mycket högre grad än i Sverige är en angelägenhet för parterna på arbetsmarknaden. Man bör inte heller blunda för att det i denna fråga finns motstridiga intressen mellan individens önskemål om ökad mobilitet, vilket EU:s direktiv också syftar till att stödja, och länders och enskilda branschers intresse av att behålla arbetskraften i landet.
Att införa en gymnasieexamen löser med andra ord inte de svårigheter som består i att länderna har olika system för yrkesutbildning.
Det är en naturlig uppgift för Regeringskansliet att kartlägga vilka möjligheter som finns att för svenskt vidkommande stödja personer som vill arbeta i ett annat land. Sverige deltar aktivt i det samarbete som sker i dessa frågor inom unionen.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.