Brandsläckare vid transport av skolelever
Skriftlig fråga 2006/07:679 av Strand, Thomas (s)
Frågan är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2007-02-21
- Inlämnad
- 2007-02-21
- Besvarad
- 2007-02-28
- Svar anmält
- 2007-02-28
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 21 februari
Fråga
2006/07:679 Brandsläckare vid transport av skolelever
av Thomas Strand (s)
till statsrådet Åsa Torstensson (c)
Det är mycket viktigt att skolan är en trygg och säker miljö. Det är lika viktigt att skolskjutstransporter sker på ett säkert och tryggt sätt. I Vägverkets föreskrifter om skolskjutsning (TSVFS 1988:17) och tillhörande ändringsförfattning (TSVFS 1988:21) återfinns därför bland annat bestämmelser om dörrlås, bilbälte och särskilda skyddsanordningar för barn. Däremot saknas bestämmelser om brandsläckare.
I de författningar som innehåller särskilda bestämmelser om skolskjuts – skollagen (1985:1100) och förordningen (1970:340) om skolskjuts – förekommer heller inga bestämmelser om brandsläckare.
Det finns emellertid bestämmelser om särskilda krav på bussar, i 39 kap. 3 § Vägverkets föreskrifter om bilar och släpvagnar som dras av bilar (2003:22), vilka bland annat innefattar krav på att brandsläckare ska finnas. Dessa bestämmelser gäller således för de skolskjutsar som sker med buss. Då skolskjuts sker med andra typer av fordon, till exempel taxitrafik med personbil eller minibuss, finns inga motsvarande bestämmelser.
Med anledning av detta vill jag fråga om statsrådet är beredd att verka för att det även finns bestämmelser om brandsläckare vid taxitransport av skolelever i personbilar och minibussar.
Svar på skriftlig fråga 2006/07:679 besvarad av Statsrådet Åsa Torstensson
Svar på fråga
2006/07:679 Brandsläckare vid transport av skolelever
Statsrådet Åsa Torstensson
Thomas Strand har frågat mig om jag är beredd att verka för att det även finns bestämmelser om brandsläckare vid taxitransporter av skolelever i personbilar och minibussar.
Jag anser det vara självklart att skolskjutsverksamheten måste vara säker för barnen. Det är utifrån detta mål vi ska arbeta. Statistiken över olyckor vid skolskjutsning visar dock att den absolut vanligaste olyckstypen där skolbarn drabbas är påkörning i anslutning till hållplats då barnen ska gå på eller har gått av bussen. Det förekommer även olyckor, som kollisioner eller avåkningar, vid färd med bussen.
Enligt Vägverkets bestämmelser ska alla bussar vara utrustade med brandsläckare. Kravet gäller alla bussar, även mindre bussar, och inte endast bussar som bedriver skolskjuts. Ett skäl till att det inte finns krav på brandsläckare i taxibilar eller personbilar är att olycksstatistiken inte pekar på att det skulle behövas. Däremot pekar olycksstatistiken på ett antal andra åtgärder som behöver vidtas. De viktigaste åtgärderna för att öka säkerheten vid skolskjutsning är bättre hållplatser, bättre gångvägar till och från hållplatserna, bilbälten i bussarna och att bussarna inte är alltför gamla. Vidare är det viktigt att busschaufförerna har kunskap om barn och trafiksäkerhet. Även skolpersonal och föräldrar måste engageras genom att ge barnen fortlöpande information om trafiksäkerhet och hur de ska bete sig vid resor. Jag anser att det är på dessa åtgärder vi ska koncentrera vårt arbete.
Vägverket arbetar kontinuerligt med barn i trafik, i detta arbete ingår bland annat säkra skolskjutsar. Jag kan försäkra att Vägverket kommer att beakta alla sorters frågor som rör bättre trafiksäkerhet i skolskjutsar.
Avslutningsvis vill jag även peka på kommunernas ansvar för säkra skolskjutsar. När kommunerna upphandlar skolskjuts har de möjlighet att ställa krav på entreprenören, fordon och föraren. Vanliga krav kan vara att fordonet är utrustat med till exempel alkolås, vinterdäck med eller utan dubb, krav på bälteskuddar/stolar med mera. Det är också möjligt för kommunerna att kräva att taxibilar som bedriver skolskjuts ska ha brandsläckare.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.