Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

brandskattningen av Cancerfonden

Skriftlig fråga 2000/01:501 av Adolfsson, Berit (m)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2001-01-04
Anmäld
2001-01-16
Besvarad
2001-01-18

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 4 januari

Fråga 2000/01:501

 av Berit Adolfsson (m) till utbildningsminister Thomas Östros om brandskattningen av Cancerfonden

Alla som bedriver forskning vid våra universitet och högskolor måste numera betala ett administrativt påslag på 18 % för forskningsanslagens indirekta kostnader samt lokalkostnader.

Cancerfonden är unik, som stor finansiär med huvudansvaret för ett viktigt forskningsområde, i att vara helt beroende av allmänhetens gåvor för sitt forskningsstöd. Detta innebär givetvis att allmänheten via medier bevakar att en så stor del som möjligt av beskattade, skänkta medel går direkt till cancerforskning. Det är helt klart att stora OH-kostnader och hyra avskräcker givare. Detta faktum har gjort att ideella cancerforskningsstödjande organisationer i västvärldens länder, med Sverige som undantag, inte betalar något omkostnadspåslag alls på sitt projektstöd till universitetsforskare. Dessutom kan man i den absoluta majoriteten av dessa länder göra skatteavdrag för gåvor till cancerforskning. Det är min uppfattning att allmänhetens vilja att ge gåvor till Cancerfonden kommer att minska nu när omkostnadspåslaget har fördubblats.

Vilka åtgärder avser utbildningsministern vidta för att befria Cancerfonden från att betala lokal- och administrationskostnader?

Svar på skriftlig fråga 2000/01:501 besvarad av utbildningsminister Thomas Östros

den 18 januari

Svar på fråga 2000/01:501 om brandskattningen av Cancerfonden

Utbildningsminister Thomas Östros

Berit Adolfsson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att befria Cancerfonden från att betala lokal- och administrationskostnader.

Forskningen vid Sveriges universitet och högskolor finansieras i dag dels genom direkta statsanslag, dels genom ekonomiska medel från forskningsråd, forskningsstiftelser och andra externa finansiärer. De externa finansiärerna, bland vilka Cancerfonden hör till de viktigare, gör stora insatser för svensk forskning.

Samtidigt är det ett faktum att varken statliga eller privata externa finansiärer fullt ut täcker kostnaderna för den forskning som de finansierar. De externa finansiärerna ger i dag universiteten och högskolorna ersättning för de direkta kostnaderna, men bara för en del av de övergripande kostnader för lokaler och administration som forskningen medför.

Detta har regering och riksdag velat ändra på för att lärosätenas egna forskningsmedel inte ska urholkas. Om de externa forskningsfinansiärerna inte bär sina egna kostnader begränsas högskolornas möjligheter att utnyttja de direkta statsanslagen för egna prioriteringar. En stor del av högskolornas egna medel går då åt till att täcka de indirekta kostnaderna för de externa finansiärernas forskning. Regering och riksdag anser därför att en lägsta nivå för påslag för indirekta kostnader bör vara 18 % av forskningsprojektens direkta kostnader exklusive lokalkostnader. Denna höjning av omkostnadspålägget innebär dock inte att den externt finansierade forskningen kommer att nå full kostnadstäckning. För att uppnå detta skulle det krävas ännu högre påslag. Regeringen har dock gjort en avvägning med hänsyn till den ökade börda som ett fullt omkostnadspålägg skulle innebära för de externa forskningsfinansiärerna.

Berit Adolfsson vill, i likhet med de propåer jag tidigare fått från Cancerfonden, att Cancerfonden ges en särställning jämfört med övriga externa forskningsfinansiärer. Jag delar Berit Adolfssons uppfattning att Cancerfonden gör en mycket värdefull insats, men jag anser samtidigt, i likhet med regering och riksdag, att det är viktigt att samma regler för omkostnadspålägg gäller för både privata och statliga forskningsfinansiärer.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.