Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

brandsäkerhet för kulturbyggnader och museer

Skriftlig fråga 2000/01:596 av Hedlund, Carl-Erik (m)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2001-01-30
Anmäld
2001-02-06
Besvarad
2001-02-07

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 30 januari

Fråga 2000/01:596

 av Carl-Erik Hedlund (m) till kulturminister Marita Ulvskog om brandsäkerhet för kulturbyggnader och museer

När slottet Tre Kronor brann 1797 försvann större delen av det dåvarande riksarkivet och Sverige har därför mycket litet källmaterial om bl.a. medeltiden. I dag finns mycket värdefulla kulturföremål förvarade i våra museer och andra kulturbyggnader. Stölden på Nationalmuseet i december har enligt vad jag uppfattat föranlett en översyn om stöldskyddet på våra museer, men en ännu större risk är bränder. Staten försäkrar inte sin egendom och det finns därför ingen försäkringsgivare som kontinuerligt i eget intresse förvissar sig om brandsäkerheten. Risken är påtaglig att brandskyddet blir eftersatt, när ekonomin är ansträngd. Våra olika samlingar är i ordets verkliga mening oersättliga. Brinner det, så är allt borta precis som 1797.

Jag vill därför fråga kulturministern om på vilket sätt som regeringen förvissar sig om att statens kulturbyggnader och museer har en hög brandsäkerhet.

Svar på skriftlig fråga 2000/01:596 besvarad av

den 7 februari

Svar på fråga 2000/01:596 om brandsäkerhet för kulturbyggnader och museer

Kulturminister Marita Ulvskog

Carl-Erik Hedlund har frågat mig på vilket sätt regeringen förvissar sig om att statens kulturbyggnader och museer har en hög brandsäkerhet.

I frågan konstateras att staten inte försäkrar sin egendom. Det är i princip riktigt. Reglerna om det statliga försäkringssystemet finns i förordningen (1995:1300) om statliga myndigheters riskhantering. Av denna förordning framgår bl.a. att alla statliga myndigheter (inklusive de museer som är myndigheter) ska göra riskanalyser och vidta skadeförebyggande åtgärder. Myndigheterna får enligt förordningen teckna försäkring hos Kammarkollegiet men inte hos enskilda försäkringsbolag. Kammarkollegiet har i uppdrag att driva ett internt försäkringssystem inom staten, med syftet att myndigheterna ska kunna teckna de försäkringar de har behov av och är skyldiga att hålla. Den bärande principen för detta system är att det för staten som helhet är ekonomiskt fördelaktigare att behålla de risker man har finansiell förmåga att bära, än att myndigheterna köper externa försäkringar för dessa risker.

Genom att staten inte försäkrar sin egendom menar Hedlund att det inte finns någon försäkringsgivare som kontinuerligt i eget intresse förvissar sig om brandsäkerheten. Jag känner mig dock förvissad om att de myndigheter som förvaltar såväl kulturbyggnader som museisamlingar har eget intresse av att bevara och trygga dessa från såväl brand som andra olyckor. Risken för brand går dock aldrig att helt eliminera. Frågan om hur skyddet för både brand och stölder kan förbättras följs därför fortlöpande av Kulturdepartementet vad gäller våra myndigheter. Diskussionen om brandsäkerheten i våra kulturbyggnader aktualiseras för övrigt denna vecka genom en konferens som arrangeras av ett europeiskt nätverk, där bl.a. Statens fastighetsverk och Kammarkollegiet ingår.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.