Bostadssituationen för kvinnor utsatta för våld
Skriftlig fråga 2013/14:314 av Ohlsson, Carina (S)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2014-01-14
- Anmäld
- 2014-01-14
- Besvarad
- 2014-01-22
- Svar anmält
- 2014-01-22
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 14 januari
Fråga
2013/14:314 Bostadssituationen för kvinnor utsatta för våld
av Carina Ohlsson (S)
till statsrådet Stefan Attefall (KD)
Sju av tio kvinnojourer uppger att kvinnor och barn bor kvar allt längre på grund av problem att hitta ny bostad. Totalt skedde över 1 900 avvisningar på Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbunds kvinnojourer år 2012, de flesta på grund av platsbrist. Det innebär att man tvingades säga nej till 65 procent av alla sökande, vilket är en ökning från 55 procent året innan. Nya uppgifter från jourerna tyder på att situationen har förvärrats ytterligare under 2013. Platserna på landets skyddade boenden upptas i ökande grad av kvinnor och barn som är i akut behov av att flytta ut. De har bott på jouren i månader, fått vardagsrutiner ställda på ända, missat jobb, skola och förskola och levt i ett enda långt undantagstillstånd. De hindras att flytta ut av en ansvarslös bostadspolitik och en bostadsmarknad där våldsutsatta kvinnor och barn tillhör de stora förlorarna. Personal och ideellt aktiva på kvinnojourerna gör det de kan och mäktar med för att hjälpa till i bostadssökandet. Åtta av tio kommuner uppger att bostadssituationen är ett hinder i kvinnofridsarbetet. De vanligaste svårigheterna som identifierats är bristen på hyresrätter, avsaknaden av förturssystem, avsaknad av kommunal bostadsförmedling samt bristande samverkan med andra kommuner. Möjligheten till en trygg boendesituation är central i arbetet mot våld mot kvinnor. I dag ser vi hur kommuner erbjuder olämpliga nödlösningar på hotell eller vandrarhem. Kvinnor och deras barn kan tvingas återvända till den våldsamma partnern/pappan. De kanske hellre stannar kvar i en våldsam relation för att oron över att bli hemlös är för stor.
Vad avser statsrådet att göra för att kvinnor och barn utsatta för våld ska få tillgång till en egen bostad, och behövs det exempelvis särskild lagstiftning?
Svar på skriftlig fråga 2013/14:314 besvarad av Statsrådet Maria Larsson
den 22 januari
Svar på fråga
2013/14:314 Bostadssituationen för kvinnor utsatta för våld
Statsrådet Maria Larsson
Carina Ohlsson har frågat civil- och bostadsministern vad statsrådet avser att göra för att hitta en lösning så att kvinnor utsatta för våld och deras barn får en egen bostad. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.
Socialtjänsten har ett omfattande ansvar för att ge stöd och hjälp till brottsoffer. Både akuta och långsiktiga insatser är av stor vikt för en kvinna som varit våldsutsatt. Till de långsiktiga insatserna hör t.ex. stöd att ordna ny bostad. Det framgår av Socialstyrelsens allmänna råd och vägledning att om en kvinna är i behov av stöd på lång sikt bör socialnämnden kunna erbjuda henne hjälp med att söka och skaffa ett nytt permanent boende. Det kan vara boende i hemkommunen eller i en annan kommun, beroende på hur hennes individuella situation ser ut. Det är därför viktigt att socialtjänsten har ett nära samarbete och upparbetade kontakter med andra berörda aktörer som kommunala och privata hyresvärdar, såväl i den egna kommunen som i andra.
Regeringen arbetar aktivt för att förebygga och bekämpa våld mot kvinnor och för att förbättra stöd och hjälp till dem som utsatts.
Jag är medveten om att bostadsbristen i många kommuner är en försvårande omständighet i detta sammanhang. Det är därför viktigt att skapa bättre förutsättningar för bostadsbyggandet. För detta har regeringen en omfattande reformagenda. Men det finns ingen ”quickfix”, utan det är ett långsiktigt och komplext arbete som måste föregås av gedigna utredningar. Jag instämmer i att förekomsten av hyresrätter är avgörande för möjligheten att etablera sig och för rörligheten på bostadsmarknaden. Regeringen har därför vidtagit flera åtgärder för att förbättra hyresrättens ställning och konkurrenskraft och därmed komma tillrätta med obalanserna på bostadsmarknaden.
Regeringen ser i nuläget inget behov av särskild lagstiftning på detta område. De svårigheter som Carina Ohlsson räknar upp, utöver bristen på hyresrätter, dvs. avsaknaden av förturssystem, kommunal bostadsförmedling och bristande samverkan med andra kommuner, är framför allt kommunala angelägenheter som redan i dag förekommer på flera håll i landet. Ingenting hindrar en kommun från att införa bostadsförmedling, att använda sig av förturer eller att samverka mer med sina kommungrannar. I bostadsförsörjningslagen anges särskilt att en kommun ska anordna bostadsförmedling om så behövs för att främja bostadsförsörjningen.
När det gäller samverkan har regeringen dock sett ett behov av att förtydliga vikten av ett regionalt perspektiv på bostadsmarknaden och har därför föreslagit för riksdagen att ändra bostadsförsörjningslagen. Lagändringarna, som trädde i kraft den 1 januari 2014, innebär att kommunerna i sina riktlinjer för bostadsförsörjningen ska redovisa hur hänsyn har tagits till nationella och regionala mål, planer och program av betydelse för bostadsförsörjningen.
I juni 2014 ska regeringens nationella samordnare, Carin Götblad, slutredovisa sitt uppdrag att åstadkomma en kraftsamling för att motverka våld i nära relationer. I hennes uppdrag ingår bl.a. att samla och stödja berörda aktörer, t.ex. kommunerna, för att effektivisera och samordna arbetet. Vid behov ska utredaren lämna förlag till hur arbetet kan förbättras på nationell, regional och lokal nivå.
Intressenter
Frågeställare
Ställd till
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.