bostaden som social rättighet
Skriftlig fråga 1997/98:813 av Hellberg, Owe (v)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1998-06-02
- Besvarad
- 1998-06-11
- Anmäld
- 1998-06-16
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
I den bostadspolitiska utredningen föreslog en bred majoritet av utredningens ledamöter en ny portalparagraf med följande lydelse: "Bostadspolitiken skall skapa förutsättningar för alla att leva i goda bostäder till rimliga kostnader i en stimulerande och trygg miljö inom ekologiskt hållbara ramar. Boendemiljön skall bidra till jämlika och värdiga levnadsförhållanden och särskilt främja en god uppväxt för barn och ungdomar." I den bostadspolitiska propositionen har sedan regeringen gjort ett tillägg om att bostaden också är en social rättighet. Vänsterpartiet stöder den förändringen, men anser också att den förpliktar till handling.
I dag visar inte verkligheten på att bostaden är en social rättighet. 10 000 människor beräknas vara hemlösa. Ca 130 000 ungdomar som är myndiga skulle om det var möjligt skaffa en egen bostad, men tvingas i dag till andra lösningar. Ett mycket stort antal människor får inga egna hyreskontrakt på grund av för dåliga ekonomiska förutsättningar. Även kommunala bostadsbolag diskvalificerar arbetslösa, socialbidragstagare, ja till och med bostadssökande med fast anställning, men med en inkomst som bostadsföretagen anser vara för liten. Flera kräver bruttoinkomster som är tre till fyra gånger den hyra man skall betala eller förskottshyra för flera månader framåt.
Min fråga till ministern blir då följande:
Avser ministern föreslå lagändringar som gör det möjligt att leva upp till den ändring i bostadspolitikens portalparagraf som regeringen föreslagit?
Svar på skriftlig fråga 1997/98:813 besvarad av , ()
- Inrikesminister Jörgen Andersson
Owe Hellberg har, med hänvisning till den bostadspolitiska propositionen, frågat socialminister Margot Wallström om hon avser att föreslå lagändringar som gör det möjligt att leva upp till den ändring i bostadspolitikens portalparagraf som regeringen föreslagit. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på frågan.
I den bostadspolitiska propositionen Bostadspolitik för hållbar utveckling (prop. 1997/98:119) förklarar regeringen att den sociala bostadspolitikens grundläggande inriktning ligger fast inför inträdet i det tjugoförsta århundradet. Regeringen redovisar vidare hur det övergripande målet för bostadspolitiken på olika sätt avses komma att tillgodoses under de närmast kommande åren. Riksdagen har behandlat och godkänt regeringens förslag (bet. 1997/98:BoU10, rskr. 1997/98:306).
Jag tror inte - i motsats till Owe Hellberg - att ytterligare lagstiftning i alla lägen är det rätta sättet att utveckla och försvara den sociala bostadspolitiken. Regeringen anser dock att man i nuläget speciellt måste uppmärksamma situationen för de hushåll som har särskilda svårigheter på bostadsmarknaden. Som aviserades i den bostadspolitiska propositionen kommer regeringen därför att tillsätta en bostadssocial beredning med uppdrag att följa utvecklingen på det bostadssociala området och föreslå åtgärder när det gäller särskilt utsatta gruppers ställning på bostadsmarknaden. Om det skulle visa sig att kommunerna inte når fram till frivilliga överenskommelser som säkrar en godtagbar bostadsförsörjning också för dem som har svårt att göra sig gällande på bostadsmarknaden kan det inte uteslutas att frågan om lagstiftning på nytt aktualiseras.
Mitt svar till Owe Hellberg är alltså att det inte är aktuellt med andra åtgärder än de som regeringen föreslog i den bostadspolitiska propositionen och som riksdagen nu tagit ställning till.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.