Bosättning av så kallade EU-migranter på rastplatser

Skriftlig fråga 2015/16:211 av Per Klarberg (SD)

till Statsrådet Anna Johansson (S)

De senaste dagarna har det i flertalet tidningar rapporterats om rastplatser, avsedda att höja trafiksäkerheten genom att erbjuda tillfälle för förare att vila, som tvingats stänga för att få bukt med bosättningar av så kallade EU-migranter.

Anledningen är att dessa använder rastplatserna på ett sätt som de inte är menade för, som permanenta boplatser. Detta leder till omfattande nedskräpning, det sker eldning och matlagning på platsen (vilket är en direkt livsfara, då detta är oförenligt med transporter av farligt gods) och stämningen upplevs av många åkare som hotfull och osäker.

Trafikverket tvingas därför tillfälligt stänga rastplatserna och stänga av vatten och liknande bekvämligheter för att göra rastplatsen oattraktiv och på så vis tvinga bort bosättarna. Effekten blir emellertid oftast enbart att migranterna väljer en annan rastplats, vilket gör att problemet kvarstår men på en annan sträckning. I rapporteringen framgår också att Trafikverket vädjat till polisen men att inget skett.

Bristen på rastplatser drabbar redan i dagsläget svenska åkerier, och det finns inget som tyder på att det kommer bli bättre i vår närmaste framtid. Situationen leder till att åkarna ibland inte kan ta rast när de behöver det, alternativt behöver planera om sina rutter, vilket får till följd att transporter ofta blir försenade och dyrare än normalt, något som i förlängningen drabbar industrin och handeln och på så vis även stör vardagen för många medborgare.

Vi i Sverigedemokraterna tycker att denna katt-och-råtta-lek av Trafikverket, och polisens underlåtenhet att agera, är direkt ovärdig. Det borde inte åligga Trafikverket att sköta polisens uppgifter, och den nuvarande metoden för att lösa problemet drabbar i högre grad trafikanter och åkare än bosättarna själva.

Jag undrar därför hur statsrådet Anna Johansson tänker agera för att se till att åkarna på ett säkert sätt kan förlägga sina viloperioder till rastplatserna och hur skattebetalare som väljer att stanna på dessa ska slippa känna obehag och otrygghet.