Boendesituationen för våldsutsatta kvinnor och barn

Skriftlig fråga 2022/23:483 av Laila Naraghi (S)

till Justitieminister Gunnar Strömmer (M)

Socialstyrelsen pekar i den senaste upplagan av den så kallade dödsfallsutredningen på att ett återkommande problem är att brottsoffer för våld i nära relationer inte har fått hjälp med att flytta till en annan stadigvarande bostad för att undkomma gärningspersonen. Det har bidragit till att brottsoffret antingen har flyttat tillbaka till gärningspersonen efter en tids vistelse i tillfälligt boende eller har bott kvar på en adress som har varit känd av gärningspersonen (SOU 2022:14 Sänk tröskeln till en god bostad).

Enligt ovan nämnda SOU står fler kvinnor än män i kö i samtliga kommunala bostadsförmedlingar som redovisar statistik uppdelad på kön. Samma mönster gäller för grad av aktivitet i bostadskön, mätt som fem eller fler sökningar per år. Utfallet kan sannolikt kopplas till skillnader i samhället avseende fördelningen mellan kvinnor och män av bland annat löneinkomster, näringsinkomster och avkastning på kapital. Kvinnor har generellt en sämre ekonomisk ställning än män. Undersökningar har visat att kvinnor har svårare att hantera sin boendesituation vid en separation. Kvinnor utsätts också för våld i nära relationer i högre utsträckning än män. Sannolikt ser kvinnor i högre utsträckning än män en köplats i en kommunal bostadsförmedling som ett sätt att hantera kommande förändringar i boendebehov. Samtliga former av våld i nära relationer och samhällets bristande förmåga att ingripa drabbar givetvis även inblandade barn.

Det är självklart alldeles orimligt att en kvinna som blir misshandlad men som inte behöver ett skyddat boende ska riskera att behöva lämna sitt boende. Den som har blivit utsatt för våld i sitt eget hem ska ha rätt att bo kvar i bostaden. Det borde vara gärningsmannen som ska flytta på sig. Den gemensamma lägenheten borde kunna överlåtas till brottsoffret.

Det hyresrättsliga skyddet för personer som har utsatts för brott i nära relation utreds för närvarande. Syftet är att säkerställa att det finns tillräckliga möjligheter för den som har blivit utsatt för brott att kunna bo kvar i den gemensamma bostaden. I en relation där våld utövas finns det många gånger en koppling till en gemensam bostad och ofta är det en våldsutsatt kvinna som tvingas flytta när hon inte längre kan bo tillsammans med förövaren. I dag finns det ett visst skydd när det kommer till hyresrätter, men utredaren ska se över om skyddet behöver stärkas ytterligare. Utredningsuppdraget har sin grund i det åtgärdspaket för att intensifiera arbetet mot mäns våld mot kvinnor som den förra regeringen presenterade i juni 2021. Utredningsuppdraget ska redovisas senast den 12 juni 2023, och det är betydelsefullt att denna utredning fullföljs och leder till konkreta åtgärder.

Med anledning av det ovanstående vill jag ställa följande fråga till justitieminister Gunnar Strömmer:

Hur avser ministern och regeringen att agera för att möjliggöra för våldsutsatta kvinnor att bo kvar i hemmet och för att se till att det är förövaren som måste flytta på sig?