Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

biståndsarbetet och hiv/aids

Skriftlig fråga 2003/04:488 av Runegrund, Rosita (kd)

Frågan är besvarad

Händelser

Anmäld
2003-12-16
Inlämnad
2003-12-16
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Besvarad
2004-01-14
Svar anmält
2004-01-20

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 16 december

Fråga 2003/04:488

 av Rosita Runegrund (kd) till statsrådet Carin Jämtin om biståndsarbetet och hiv/aids

Hiv/aids är den värsta globala smittosjukdom som drabbat vår värld på över 600 år. Mer än 15 miljoner barn är i dag föräldralösa på grund av sjukdomens härjningar. Mest drabbade är u-länderna där 90 % av de smittade befinner sig. Bara under 2002 dog mer än tre miljoner människor i sjukdomen och ytterligare fem miljoner människor smittades.

När EU:s kommissionär för utveckling och humanitärt bistånd, Poul Nielson, nyligen talade på en aidskonferens om EU:s prioriterade områden för medicinsk hjälp och assistans till hiv/aids drabbade regioner, är det mycket anmärkningsvärt att han i det sammanhanget inte nämner de 15 miljoner föräldralösa barn som på grund av hiv/aids-epidemin går en mycket osäker och otrygg framtid till mötes. Tydligen tillhör dessa barn inte en prioriterad målgrupp för EU:s arbete i kampen mot hiv/aids, vilket är mycket egendomligt och högst olyckligt!

Jag vill, med anledning av detta konstaterande, fråga statsrådet vad hon avser att göra för att påverka EU att prioritera om biståndsarbetet och utforma riktade insatser till förmån för dessa mycket utsatta barns hälsa, sociala trygghet och möjlighet att få växa upp i trygga familjemiljöer, i enlighet med åtagandena i FN:s barnkonvention.

Svar på skriftlig fråga 2003/04:488 besvarad av Carin Jämtin

den 14 januari

Svar på fråga 2003/04:488 om biståndsarbetet och hiv/aids

Statsrådet Carin Jämtin

Rosita Runegrund har frågat mig vad jag avser att göra för att påverka EU att prioritera om biståndet och utforma riktade insatser till förmån för barn drabbade av hiv och aids, i enlighet med åtagandena i barnkonventionen.

Inledningsvis vill jag säga att jag givetvis delar Rosita Runegrunds oro för de ofattbara konsekvenser som hiv/aids-epidemin har för världens barn, inte minst i Afrika söder om Sahara. Det är därför viktigt att Sverige inom EU och det internationella samfundet fortsatt prioriterar insatser för barns hälsa, sociala trygghet och utveckling i allmänhet och insatser för barn som lever med hiv/aids eller är föräldralösa i synnerhet. Min bedömning är att programmet under det irländska ordförandeskapet i rådet erbjuder goda möjligheter till detta då kampen mot hiv/aids ägnas stor uppmärksamhet.

Sverige har sedan länge arbetat för att stärka rättigheterna för barn drabbade av hiv/aids. Regeringens program (skr. 2001/02:186) för ett barnrättsperspektiv i internationellt utvecklingssamarbete har på flera sätt bäring på prioriteringar i vårt bistånd också i kampen mot hiv/aids. Programmet bygger på den särskilda strategi om barn och hiv/aids som tagits fram inom ramen för Utrikesdepartementets barnprojekt.

Sverige står inte ensamt i dessa prioriteringar. Främjande och skydd av barnets rättigheter är en särskilt viktig fråga för EU. FN:s konvention för barnets rättigheter, som har ratificerats av alla EU:s medlemsstater utgör grunden för unionens politik och praxis vad gäller barnfrågor både multilateralt och inom EU. Den särskilda vikt EU fäster vid frågan om barnets rättigheter tar sig vidare uttryck i de samlade barnrättsresolutioner som årligen läggs fram av EU, tillsammans med gruppen av latinamerikanska länder, i FN:s generalförsamling och kommission för de mänskliga rättigheterna.

Under Sveriges EU-ordförandeskap våren 2001, höll FN:s generalförsamling en specialsession om hiv/aids. Som företrädare för EU var vi pådrivande i förhandlingarna om den slutdeklaration som ägnar ett särskilt kapitel åt konkreta åtgärder för barn som har blivit föräldralösa, sårbara och utsatta på grund av hiv/aids-epidemin. Sverige verkade också med kraft inom EU (inte minst som ordförande under den mest intensiva perioden av förberedelserna) för att uppföljningen av barntoppmötet i FN:s generalförsamling i maj 2002 skulle vila på ett uttalat barnrättsperspektiv. I barntoppmötets slutdokument lyfts bekämpningen av hiv/aids särskilt fram som ett av de fyra områdena för det fortsatta arbetet för barn. Dessa nya gemensamma åtaganden ska nu genomföras.

Att stoppa spridningen av hiv senast år 2015 ingår också i de åtta främsta millennieutvecklingsmålen och våra gemensamma ansträngningar är också ett led i uppfyllandet av dessa.

Sverige stöder också starkt Unicefs betydelsefulla arbete för barnets rättigheter och hiv/aids. Vi har särskilt välkomnat Unicefs ledande roll när det gäller att anta ett rättighetsbaserat arbetssätt där barnkonventionen används som grundredskapet för att eftersträva barnets bästa genom bland annat sociala program inriktade på barn som är drabbade av hiv/aids.

Barnets rättigheter finns också, på svenskt initiativ, inskrivna i den europeiska gemenskapens utvecklingspolicy från år 2000. Kommissionen har på hivpreventionens område stött ett flertal projekt, inklusive utbildningsprojekt för ungdomar, rådgivning och testning samt projekt för att förhindra smitta från moder till barn.

Sveriges nya sammanhållna politik för global utveckling (prop. 2002/03:122) präglas av de fattigas perspektiv och ett rättighetsperspektiv, och här ingår ett barnrättsperspektiv. Vår nya utvecklingspolitik har också identifierat spridningen av hiv/aids som en av vår tids största utmaningar. Detta gäller inte minst alla de barn som direkt eller indirekt har drabbats av hiv/aids och vars sociala trygghet, hälsa och utbildning, det vill säga rättigheter, hotas.

Under år 2004 kommer regeringen därför att intensifiera de svenska insatserna för att minska effekterna av hiv/aids, genom bland annat ett aktivt agerande i alla relevanta forum och genom kraftigt ökade finansiella satsningar (prop. 2003:04:1).

Den svenska regeringens påverkan utgår således redan nu från gemensamma åtaganden och målsättningar. Regeringen kommer givetvis att fortsätta dialogen såväl inom EU som tillsammans med våra EU-partner gentemot andra länder.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.