Bistånd som påtryckningsmedel

Skriftlig fråga 2021/22:691 av Hans Wallmark (M)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2021-12-30
Överlämnad
2021-12-30
Anmäld
2022-01-11
Svarsdatum
2022-01-12
Besvarad
2022-01-12
Sista svarsdatum
2022-01-12

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

PDF

till Statsrådet Matilda Ernkrans (S)

 

Den av Socialdemokraterna ledda regeringen har under de senaste åren med kraft och tydlighet förfäktat linjen att bistånd inte ska användas som påtryckningsmedel mot länder vilka vägrar att ta emot egna medborgare. Tanken på sådana åtgärder har framförts, och regeringen har också besvarat frågor och interpellationer på detta tema. Hållningen har varit entydig: ”Angående biståndet, anser regeringen att ett villkorande av bistånd kopplat till migrationssamarbete inte vore en ändamålsenlig metod, utan skulle snarare kunna vara kontraproduktivt.”

Onsdagen den 29 december 2021 uttalar sig statsrådet Morgan Johansson: ”Regeringen vill att fler personer som inte har rätt att vara i Sverige ska utvisas till sina hemländer.

Biståndet ska nu användas som ett påtryckningsmedel för att verkställa fler utvisningsbeslut.”

I förhållande till tidigare intagen position får detta sägas vara en förändring och ett närmande till önskemål framförda från andra partier och dess företrädare.

Min fråga till statsrådet Matilda Ernkrans:

 

Avser statsrådet och regeringen att redovisa de resonemang och överväganden som ligger bakom att uppfattningen ändrats till att bistånd nu kan användas som påtryckningsmedel samt varför en sådan åtgärd inte längre anses vara kontraproduktiv?

Svar på skriftlig fråga 2021/22:691 besvarad av Statsrådet Matilda Ernkrans (S)

UD2022/ 00093 Utrikesdepartementet Biståndsministern Till riksdagen

Svar på fråga 2021/22:691 av Hans Wallmark (M)
Bistånd som påtryckningsmedel

Hans Wallmark har frågat mig om jag och regeringen har för avsikt att redovisa de resonemang och överväganden som ligger bakom att uppfattningen ändrats till att bistånd nu kan användas som påtryckningsmedel samt varför en sådan åtgärd inte längre anses vara kontraproduktiv.

Det svenska biståndet ska följa OECD-DAC:s direktiv för vad som kan anses vara bistånd. Den av riksdagen antagna målsättningen för det svenska biståndet är att skapa förutsättningar för bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck. Det är fokus för regeringens politik.

Jag vill framhålla att för att kunna upprätthålla en human, rättssäker och långsiktigt hållbar asylpolitik måste de som efter en rättssäker prövning av sina asylskäl fått ett avslagsbeslut återvända så snabbt som möjligt. Att återta sina egna medborgare är en folkrättslig förpliktelse och att folkrätten ska följas är en grundläggande princip i svensk utrikespolitik och något vi ständigt arbetar för i dialog med andra länder. Vi använder de verktyg, såväl nationellt som inom ramen för EU samarbetet, som är mest ändamålsenliga för att nå resultat på återvändandeområdet. Det kan noteras att endast en mycket liten del av svenskt bistånd går till staten i berörda länder.

Migration är till stor del en tvärfråga som är relevant i flertalet sektorer. Regeringen har gett Sida ett uppdrag att fördjupa och bredda rapporteringen om hur de arbetar med flyktingar och migranter, inklusive stöd som ges för ett säkert återvändande och en hållbar återintegrering. Uppdraget förväntas ge mer detaljerad information om pågående insatser – både inom ramen för området migration och utveckling samt när migration hanteras som en tvärfråga. Regeringen kommer att analysera hur svenskt bistånd ytterligare kan stärka arbetet med en säker, ordnad och reglerad global migration, givetvis inom ramen för OECD-DAC:s direktiv där fattigdomsbekämpning står i centrum. Där ingår bland annat att främja migranters rättigheter samt att främja ett bra återvändande.

Stockholm den 12 januari 2022

Matilda Ernkrans

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.