Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

bistånd och säkerhetsrelaterade insatser

Skriftlig fråga 2003/04:1075 av Jóhannesson, Berit (v)

Frågan är besvarad

Händelser

Anmäld
2004-04-15
Inlämnad
2004-04-15
Besvarad
2004-04-21
Svar anmält
2004-04-21

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 15 april

Fråga 2003/04:1075

 av Berit Jóhannesson (v) till statsrådet Carin Jämtin om bistånd och säkerhetsrelaterade insatser

Konfliktförebyggande och konflikthantering har blivit allt viktigare uppgifter för utvecklingssamarbetet genom att man lärt sig att dessa åtgärder är viktiga för att undvika att en konflikt blir väpnad eller att säkra att en konflikt inte blossar upp igen. Detta får dock inte innebära att biståndsbudgeten används för att finansiera insatser inom säkerhetsområdet som i dag utförs av militär personal.

Enligt tidningsuppgifter i bland annat Holland, senare bekräftade av svenska UD, pågår det diskussioner inom OECD:s kommitté om att förändra regelverket när det gäller vad som ska räknas som bistånd och vad som ska betraktas som säkerhetsrelaterade insatser. Som vi ser det finns det en uppenbar risk att finansieringen av säkerhetsrelaterade insatser i ett nytt regelverk kan komma att inräknas i olika länders biståndsbudgetar i stället för ländernas försvarsbudgetar. Militära insatser såsom minröjning, demobilisering, rehabilitering av soldater, utbildning i MR skulle därvid komma att räknas som bistånd. En sådan utveckling torde var mycket olycklig och urgröper biståndet då det i stället krävs en sammanhållen utvecklingspolitik och ett ökat bistånd för att leva upp till de så kallade milleniemålen.

Jag vill fråga statsrådet Carin Jämtin:

Vad avser statsrådet att göra för att förhindra en utveckling, där utgifter som tidigare belastat försvarsbudgeten i framtiden belastar biståndsbudgeten?

Svar på skriftlig fråga 2003/04:1075 besvarad av Carin Jämtin

den 21 april

Svar på frågorna 2003/04:1075 om bistånd och säkerhetsrelaterade insatser och 1076 om EU-bistånd och militära insatser

Statsrådet Carin Jämtin

Berit Jóhannesson har frågat mig vad jag avser att göra dels för att förhindra en utveckling, där utgifter som tidigare belastat försvarsbudgeten i framtiden belastar biståndsbudgeten, dels för att förhindra att biståndsmedel från Sverige används för militära ändamål. Jag besvarar frågorna i ett sammanhang.

Det regelverk som fastställts inom OECD för att precisera vad som får räknas som utvecklingsbistånd och vilka länder som kan få tillgodoräkna sig sådant bistånd fastställdes i huvudsak år 1972. Sedan dess har olika justeringar av regelverket skett kontinuerligt. Ändringar kräver konsensus.

OECD:s utvecklingskommitté samlades den 15 och den 16 april. En av punkterna på dagordningen var en diskussion om en utvidgning av ODA-kriterierna (official development assistance) för att kunna använda bistånd för vissa insatser avseende god samhällsstyrning för säkerhetssektorn samt för insatser som förebygger rekrytering av barnsoldater. De tre ändringar som samtliga länder kunde enas om på detta möte var att man skulle kunna biståndsfinansiera insatser som stöder utveckling av demokratisk styrning och kontroll av budgetprocessen för säkerhetssektorn, stöd till civila samhällets kapacitet att granska säkerhetssektorn, samt stöd till insatser som förebygger rekrytering av barnsoldater. Sverige har, tillsammans med många andra länder, varit mycket noga med att ändringarna inte ska leda till att resurser överförs från utvecklingsarbetet till fredsfrämjande truppinsatser.

Sverige anser inte att fredsfrämjande truppinsatser ska kunna omfattas av ODA-kriterierna och därmed göras avräkningsbara mot biståndsbudgeten. Det finns dock länder som vill vidga kriterierna på detta område. Detta är något vi, tillsammans med flera andra länder, motsätter oss då det skulle innebära en betydande urholkning av biståndsvolymen. Världens samlade biståndsbudgetar är en knapp resurs som inte ska gå till militära utgifter. En ändring av ODA-reglerna i den riktningen kräver att samtliga OECD-länder kan acceptera ändringarna. En sådan enighet finns inte. Sverige kommer inte att acceptera ändringar som går emot den svenska politiken för utvecklingssamarbetet.

Däremot har Sverige ställt sig bakom, och kommer att fortsätta att verka för, möjligheten att vissa delar av kostnaderna för så kallade säkerhetssektorsreformer ska kunna avräknas mot biståndsanslaget. Säkerhetssektorn innefattar bland annat polis, rättsväsende, försvarsmakt och säkerhetstjänster. Här handlar det inte om att ge bistånd till militära insatser, utan om att demokratiska principer och god samhällsstyrning också måste gälla för säkerhetssektorn. Sverige har länge stött sådana insatser till den civila delen av säkerhetssektorn, det vill säga till polis och övriga delar inom rättsväsendet. Hela säkerhetssektorn är emellertid viktig för individens säkerhet och ett lands utvecklingsmöjligheter. Sverige kommer också att fortsätta att arbeta för att även fattiga länder får möjlighet att utbilda sina försvarsmakter i demokrati, mänskliga rättigheter och genderperspektiv, och därmed bidra till att människovärdet respekteras.

I december tog riksdagen beslut om Sveriges nya politik för global utveckling. Den slår fast att säkerhet är en förutsättning för utveckling. Det är tydligt att det finns ett ömsesidigt samband mellan säkerhet och utveckling. Fattigdomsbekämpande insatser kan få stå tillbaka eller få sämre effekt om man inte samtidigt beaktar ett lands säkerhetssituation och behovet av att reformera dess säkerhetssektor. Det behövs en helhetssyn på säkerhet och utveckling. Konfliktförebyggande och konflikthantering har blivit allt viktigare uppgifter för utvecklingssamarbetet. Det är nödvändiga instrument för att långsiktigt kunna bekämpa fattigdomen.

Utvidgningen av ODA-kriterierna är viktig både för det konfliktförebyggande arbete vi i dag bedriver inom vårt utvecklingssamarbete, och för de områden där det finns ett ökande behov. Det är insatser som i dag inte görs i tillräcklig utsträckning därför att kostnaderna hittills inte har kunnat avräknas mot vare sig bistånds- eller försvarsbudgeten. Det är emellertid viktigt att komma ihåg att flera nödvändiga verktyg för att skapa fred och säkerhet måste finansieras med andra medel än biståndsmedel.

Vad gäller frågan om EU:s medel beslutade EU:s ministerråd i november 2003 att inrätta en särskild fond, den så kallade fredsfaciliteten för Afrika, för att stödja afrikanska ansträngningar att hantera freds- och säkerhetsinsatser på kontinenten. Fredsfaciliteten tillkom på direkt begäran av Afrikanska unionen (AU) och upprättades genom att de afrikanska länderna avsatte totalt 250 miljoner euro av medel som redan allokerats ur den europeiska utvecklingsfonden (EUF). Fredsfaciliteten karaktäriseras sålunda av starkt afrikanskt ägarskap och solidaritet mellan länderna på den afrikanska kontinenten.

Regeringen välkomnar inrättandet av faciliteten. Den har potential att bli ett kraftfullt och flexibelt instrument för stöd till de säkerhetsrelaterade insatser vi vet är avgörande för att förutsättningar för varaktig utveckling ska kunna skapas. I dag finns en ökande insikt bland afrikanska ledare att de själva måste lösa Afrikas konflikter. Det finns en stark politisk vilja i Afrika att hitta hållbara lösningar på de konflikter som länge varit ett hinder för utveckling på den afrikanska kontinenten. Det är av yttersta vikt att Sverige och EU ger ett starkt politiskt och finansiellt stöd till detta arbete.

Sverige har drivit att facilitetens utnyttjande ska vara förenlig med övergripande biståndsprinciper. De åtaganden som gjordes vid Monterrey om att öka världens samlade biståndsvolym ligger därutöver fast. Vissa insatser inom faciliteten @ ett exempel är just finansiering av en stor del av kostnaderna för fredsbevarande trupp @ kommer inte att kunna räknas som bistånd. EU:s medlemsstater kommer att ha fullgod insyn i, och möjlighet att bestämma över, enskilda beslut om finansiering ur fonden. En utvärdering av fredsfaciliteten kommer att göras ett år efter att det första beslutet att använda pengar ur fonden tagits.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.