Bidrag till kvinnojourer

Skriftlig fråga 2005/06:614 av René, Inger (m)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2005-12-13
Anmäld
2005-12-14
Besvarad
2005-12-21
Besvarad
2005-12-27
Svar anmält
2006-01-17

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 13 december

Fråga 2005/06:614 av Inger René (m) till statsrådet Morgan Johansson (s)

Bidrag till kvinnojourer

Alla torde vara överens om att landets kvinnojourer gör ett förtjänstfullt arbete för att stödja och hjälpa misshandlade kvinnor. Det övervägande arbetet utförs ideellt men med visst stöd @ oftast gällande hyra av jourlägenhet @ av kommunen. Jourerna har också kunnat söka ett blygsamt men betydelsefullt statligt ekonomiskt stöd för verksamhet och utbildning från Socialstyrelsen. Ansökan har gått genom organisationerna Roks och SKR. Efter höstens diskussioner, där stark kritik riktats mot Roks, har ett antal föreningar lämnat Roks som då inte har beviljat dem bidrag. Detta drabbar inte bara de föreningar som föredrar att stå utanför Roks utan främst de kvinnor som sökt och söker hjälp hos dessa kvinnojourer.

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att lägga denna orättvisa till rätta?

Svar på skriftlig fråga 2005/06:614 besvarad av Morgan Johansson

den 21 december

Svar på fråga 2005/06:614 om bidrag till kvinnojourer

Statsrådet Morgan Johansson

Inger René har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att lägga denna orättvisa till rätta. Som jag förstår det syftar Inger René på de kvinnojourer som lämnat riksorganisationen Roks som därför inte beviljat dem bidrag.

Inledningsvis vill jag hänvisa till det svar jag lämnade till riksdagen den 30 november på två liknande frågor av Magdalena Andersson. Fördelningen av de medel som Socialstyrelsen delar ut till kvinnojoursverksamhet är avslutad för år 2005. Jag utgår dock ifrån att Socialstyrelsen vid fördelningen av bidrag för 2006 tar hänsyn till att Roks för 2005 tilldelades medel med beaktande av fler medlemsjourer än man faktiskt haft under året.

Dessutom vill jag påpeka att, oavsett om det delas ut bidrag till kvinnojoursverksamhet eller inte, har kommunen enligt socialtjänstlagen det yttersta ansvaret för att alla som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver. Socialnämnden har ett särskilt ansvar för kvinnor som är eller har varit utsatta för våld eller andra övergrepp.

För att ytterligare öka stödet till våldsutsatta kvinnor och deras barn fattade regeringen i går ett beslut om särskilda medel som ska satsas på kvinnojoursverksamhet. Totalt 77 500 000 kronor ska för år 2006 fördelas av länsstyrelserna till lokal kvinnojoursverksamhet. Under år 2006 kommer kvinno‑, tjej- och brottsofferjourer att kunna ansöka om medel hos länsstyrelsen för att utveckla omhändertagandet av våldsutsatta kvinnor och deras barn. Även ideella jourer i kommuner som inte är villiga att göra en gemensam ansökan kan efter en prövning av länsstyrelsen beviljas medel. En kommun där det saknas verksamhet för våldsutsatta kvinnor kan också på egen hand ansöka om medel för uppbyggnad av sådan verksamhet. Ett krav för att kommunerna ska kunna ansöka om medel är att de medfinansierar verksamheten samt att de inte minskar redan avsatta medel till kvinnojoursverksamhet. Det är även möjligt för lokala brottsofferjourer som arbetar med mäns våld mot kvinnor att ansöka om medel för sin verksamhet inriktad på våldsutsatta kvinnor och deras barn, med upp till högst 10 % av anslaget.

Socialstyrelsen ansvarar för att, i samverkan med länsstyrelserna, följa upp och utvärdera hur medlen används. Senast den 1 mars 2007 ska Socialstyrelsen redovisa hur medlen har använts och vilka effekter som har uppnåtts.

Utredningen om socialtjänstens stöd till våldsutsatta kvinnor (S 2005:4) ser för närvarande över hur kommunernas stöd ser ut när det handlar om dessa frågor och kommer att presentera sina förslag den 30 juni 2006. Jag avser att återkomma i frågan efter detta.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.