Bidrag till demokratiprojekt

Skriftlig fråga 2025/26:351 av Markus Wiechel (SD)

till Kulturminister Parisa Liljestrand (M)

I tidningen Kvartal publicerades nyligen en granskning, ”Föreningar: Så pressas vi av S i Malmö”, som avslöjar ett djupt oroande beteende från Socialdemokraterna i Malmö: Politiskt obundna föreningar i utsatta områden pressas enligt uppgifter till att agera som förlängda armar för partiet i utbyte mot kommunala bidrag. 

Om de oroväckande vittnesmålen stämmer är det inte bara ett isolerat missbruk av makt – det pekar på en tydlig form av klientelism och korruption, där offentliga medel används för att köpa politiskt stöd i stället för att gynna samhället i stort.

Enligt anonyma företrädare för tre föreningar har bidrag avsedda för ”demokratiarbete” – som att öka valdeltagandet inför valet 2022 – i praktiken styrts till att samla röster specifikt åt Socialdemokraterna. En förening som fått runt 1 miljon kronor de senaste åren vittnar enligt tidningen om att de uppmanats hjälpa till med valkampanjer, demonstrationer och direkt röstfiske. ”Vi fick pengar för ’demokratiarbete’ – men i praktiken handlade det om att säga till folk att rösta på Socialdemokraterna”, sa exempelvis en föreningsföreträdare som agerat uppgiftslämnare i granskningen. Således ser vi hur bidrag har blivit ett verktyg för att skapa beroende och lojalitet, där föreningar hotas med indragna medel om de inte levererar politiska tjänster.

Socialdemokraterna har styrt Malmö nästan oavbrutet i ett sekel, med historiskt starkt stöd i socioekonomiskt utsatta områden som Rosengård. När detta stöd började erodera – exempelvis halverades det nästan i Herrgården inför 2022-valet på grund av utmaningen från det nybildade islamistiska partiet Nyans – verkar partiet ha eskalerat sina metoder för att behålla makten. 

Att använda skattepengar för att finansiera vad som i praktiken är partipolitisk verksamhet är ett grovt missbruk av förtroendet. Det underminerar demokratin genom att skapa en kultur där föreningslivets oberoende offras för partiets överlevnad. Det är korruption i sin renaste form när offentliga resurser omvandlas till privat politisk valuta.

Att Socialdemokraterna hamnar i blåsväder för tveksamma metoder kring bidrag, maktmissbruk och korruption är på intet sätt någonting nytt. Partiet har under långa perioder av oavbrutet maktinnehav haft möjlighet att kunna bygga strukturer för att gynna deras rörelse genom att sudda ut gränserna mellan parti, stat och civilsamhälle. 

Det blir dock extra allvarligt om kommunala bidrag till demokratiprojekt används till röstfiske åt Socialdemokraterna i utsatta områden. Där rör det sig om föreningar som ska stärka integration och demokrati men som i stället görs till verktyg för att cementera ett partis dominans. I sin tur skulle en sådan korruption kunna leda till att förtroendet för hela det politiska systemet urholkas bland dem som kanske mest av alla behöver få en tilltro till det.

Mot bakgrund av ovanstående önskas kulturminister Parisa Liljestrand svara på följande fråga:

Hur ser ministern på de uppgifter som beskrivs ovan, och kan vi förvänta oss att ministern inom sitt ansvarsområde agerar för en ökad transparens eller skärpta regler mot missbruk av bidragsutbetalningar?