beväpnade vakter på fängelser
Skriftlig fråga 2003/04:1476 av Strandberg, Torkild (fp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2004-07-30
- Besvarad
- 2004-08-12
- Besvarad
- 2004-08-16
- Anmäld
- 2004-09-14
- Svar anmält
- 2004-09-14
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 2003/04:1476
av Torkild Strandberg (fp) till justitieminister Thomas Bodström om beväpnade vakter på fängelserRymningen från Hall sätter fokus på en rad frågor och allvarliga tillkortakommanden inom svensk kriminalvård. Detta var den andra väpnade fritagningen från svenska fängelser under 2004. Till det mer spektakulära hör att en av rymlingarna från Kumla i januari upprepat "bedriften" och även nu rymt från Hall. Rymningarna från Kumla och Hall har det gemensamt att vapen har använts.
Vakter och personal i svenska fängelser är inte beväpnade. Argumenten för detta är många. Det tyngsta kanske är att frånvaron av vapen minskar risken för att vapen kommer i orätta händer.
Årets båda fritagningar/rymningar bör dock resultera i att man nu på allvar diskuterar om det är rimligt att landets farligaste förbrytare bevakas av helt obeväpnad personal eller om det finnas andra vägar att gå. Detta sker troligen bäst genom ett ökat samarbete mellan polisen och kriminalvården. Men är inte detta tillräckligt måste det i grunden prövas om det inte ska finnas en beväpnad insatsstyrka inom ramen för kriminalvården.
Avser justitieministern att ta initiativ till att förutsättningslöst pröva frågan om en dylik insatsstyrka inom kriminalvården?
Svar på skriftlig fråga 2003/04:1476 besvarad av Thomas Bodström
den 12 augusti
Svar på fråga 2003/04:1476 om beväpnade vakter på fängelser
Justitieminister Thomas Bodström
Torkild Strandberg har frågat mig om jag avser att ta initiativ till att förutsättningslöst pröva frågan om en insatsstyrka inom kriminalvården.
Att flera rymningar inträffat på så kort tid är synnerligen allvarligt. Att detta dessutom kunnat ske från två av kriminalvårdens säkraste anstalter, Kumla och Hall, gör situationen än allvarligare, särskilt mot bakgrund av att det var tretton år sedan det skedde en rymning från en anstalt med så hög säkerhetsnivå.
Under de senaste åren har regeringen vidtagit en rad åtgärder för att möjliggöra en förbättrad säkerhet vid anstalterna. Genom ny lagstiftning har kriminalvården den 1 oktober 2001 fått möjlighet att i ett centralt register registrera intagna som utgör särskilda säkerhetsrisker. Detta har förbättrat informationsutbytet inom kriminalvården och underlättat arbetet med att differentiera de intagna för att förhindra att olämpliga klientkonstellationer uppkommer. Sedan den 1 februari 2004 har kriminalvården möjlighet att besluta om allmän inpasseringskontroll på anstalter och häkten. För att förhindra att mobiltelefoner används på anstalterna har kriminalvården också fått möjlighet att störa mobiltelefontrafiken inom anstalten.
Rymningarna är uttryck för att svensk kriminalvård befinner sig i en helt ny situation. Jag kommer därför omgående att vidta en rad åtgärder för att förbättra säkerheten inom kriminalvården. En anstalt med extra hög säkerhet kommer att inrättas för de farligaste intagna. Skalskyddet kommer att förbättras genom fler hinder runt anstalterna, bättre kameraövervakning och ett utökat larmsystem. Underrättelsearbetet mellan polis och kriminalvård kommer att förbättras. Jag har redan sett till att den polisiära närvaron har förstärkts vid de mest belastade anstalterna. Självfallet kommer jag också att kräva att kriminalvården utnyttjar den lagstiftning som finns för att upprätthålla säkerheten. Mobiltelefonstörningar och inpasseringskontroll måste omedelbart tas i bruk.
Däremot är jag väldigt tveksam till Torkild Strandbergs förslag med beväpnad insatsstyrka. En beväpnad kriminalvårdspersonal innebär i förlängningen att våldsanvändningen vid eventuella fritagningar och rymningar trappas upp, exempel finns på detta från andra länder. Svensk kriminalvårdspersonal har inte varit beväpnad sedan 50-talet. I stället används skalskydd som ska fördröja ett fritagningsförsök så mycket att det finns tid för polisen att vidta åtgärder.
Men visst kan det behövas ytterligare åtgärder. Regeringen har därför beslutat om en oberoende och övergripande granskning av rymningarna. Som särskild utredare har landshövdingen Björn Eriksson tillsatts. Granskningen ska särskilt avse frågor om regelverk, rutiner, användning av tekniska hjälpmedel, anstalternas utformning samt formerna för samverkan mellan kriminalvårdens aktörer. Även andra förhållanden som kan ha haft betydelse för händelseutvecklingen ska beaktas. Syftet med granskningen är att dra slutsatser om vilka förändringar som kan behövas för att för framtiden öka möjligheterna att förutse, förebygga och ingripa vid rymningar från anstalter med förhöjd säkerhet.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.