besöksvisum

Skriftlig fråga 2004/05:1755 av Larsson, Maria (kd)

Frågan är besvarad

Händelser

Anmäld
2005-05-31
Inlämnad
2005-05-31
Besvarad
2005-06-09
Svar anmält
2005-06-09

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 31 maj

Fråga 2004/05:1755

av Maria Larsson (kd) till statsrådet Barbro Holmberg om besöksvisum

I dag gäller Schengenavtalets regler för besöksvisum i Sverige. Den som söker besöksvisum måste bland annat ha pengar för uppehället och hemresan, en medicinsk reseförsäkring, en "inbjudan" från en referensperson samt ett flertal andra dokument. I bedömningen av om ansökan ska antas ingår även att bedöma om personen i fråga kommer att lämna Sverige efter besöket. Om man tror att den som söker visumet egentligen vill stanna kvar i Sverige avslår man dennes ansökan. Riksdagens revisorer har i en rapport framfört kritik när det gäller att praxis för besöksvisum varierar kraftigt för olika länder. Riktlinjerna är otydliga och statistiken för olika länder går inte att jämföra. En parlamentarisk kommitté har därför föreslagit vissa preciseringar i lagstiftningen.

Många vittnar om att de, trots all pappersexercis, inte kunnat få besök av sina anhöriga, inte ens i samband med bröllop eller andra viktigare händelser. Ett aktuellt exempel är en iransk kvinna som velat ha sin mor på besök men nekats detta. För hennes del innebar det att hon inte fick se sin mamma innan hon gick bort. Kristdemokraterna kan på intet sätt acceptera att de som lever i Sverige förvägras besök av sina anhöriga. Många av de med invandrarbakgrund har levt i Sverige länge och ska kunna få besök utan onödigt krångel. Det krävs därför en översyn och förändring av systemet med besöksvisum.

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att underlätta för dem som lever i Sverige att få besök av sina anhöriga?

Svar på skriftlig fråga 2004/05:1755 besvarad av Barbro Holmberg

den 9 juni

Svar på fråga 2004/05:1755 om besöksvisum

Statsrådet Barbro Holmberg

Maria Larsson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att underlätta för dem som lever i Sverige att få besök av sina anhöriga.

Viseringspolitiken har som mål att medge så stor rörelsefrihet över gränserna som möjligt. Det gäller i fråga om såväl släktkontakter som kommersiella och kulturella förbindelser. Kravet på visering för personer från vissa länder är emellertid samtidigt ett instrument för att upprätthålla en reglerad invandring.

Det är Migrationsverket eller, efter verkets bemyndigande, svensk utlandsmyndighet, som beslutar om visering ska beviljas. Migrationsverkets styrelse beslutar om bland annat riktlinjer för viseringspraxis. Migrationsverket har en rad omständigheter att ta hänsyn till vid fastställande av viseringspraxis för ett land. Den generella praxis Migrationsverket tillämpar i viseringsärenden innebär att visering normalt beviljas för exempelvis föräldrar, barn och syskon. I det enskilda fallet måste dock det uppenbara värdet av att ge nära anhöriga möjlighet att träffas, vägas mot sådant som kan tala för att syftet med ett besök i Sverige egentligen är att bosätta sig i landet.

Det förhållande att svenska myndigheter beviljar ca 85 % av de ca 170 000 viseringsansökningar som avgörs varje år, visar enligt min uppfattning att viseringspolitiken fyller sitt syfte. Sverige avser även fortsättningsvis att bedriva en viseringspolitik som medger ett öppet besöksutbyte med andra länder. Sverige kommer inom ramen för viseringsarbetet inom EU att verka för att medborgare från fler länder beviljas viseringsfrihet så fort dessa länder lever upp till grundläggande migrationspolitiska krav, som till exempel att återta egna medborgare som inte fått uppehållstillstånd i annat land.

På Maria Larssons direkta fråga vill jag mot denna bakgrund svara att jag inte ser någon anledning att vidta några ytterligare åtgärder. Jag kommer dock självklart att följa hur praxis utvecklas.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.