besöksförbud på anstalt för brottsoffer
Skriftlig fråga 2002/03:793 av Linander, Johan (c)
Frågan är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2003-04-11
- Inlämnad
- 2003-04-11
- Besvarad
- 2003-04-16
- Svar anmält
- 2003-04-16
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 11 april
Fråga 2002/03:793
av Johan Linander (c) till justitieminister Thomas Bodström om besöksförbud på anstalt för brottsofferJag har fått rapporter från kriminalvårdsanställda att det inte är alldeles ovanligt att kvinnor som blivit misshandlade av sina män tvingas att besöka dem på anstalten. Följande situation har jag fått beskriven för mig: Den för misshandel dömda och intagna mannen begär besökstillstånd för den kvinna som han tidigare misshandlat. Han söker alltså tillstånd av anstalten för att den misshandlade kvinnan, oftast hans fru, sambo, före detta fru eller före detta sambo, ska få komma till anstalten och besöka honom. Eftersom kvinnan är brottsoffer så ringer anstalten till henne och frågar om hon vill komma till mannen och besöka honom. Kvinnan svarar då att hon måste komma, hon vågar inget annat för då får hon lida för det senare. En utsatt kvinna uttryckte det så här: "Det skulle vara förbjudet för ett brottsoffer att besöka anstalten. Jag ställs inför en orimlig situation. Säger anstalten nej så vore det en befrielse för mig." Även för anstaltspersonalen är det jobbigt att tvingas bevilja besökstillstånd till en misshandlad kvinna som de vet egentligen inte vill komma dit. Men anstaltspersonalen har ingen möjlighet att stoppa det. Problemet berör inte enbart misshandlade kvinnor utan det finns även exempel på intagna som söker besökstillstånd för ett barn som han dömts för sexuella övergrepp på. Det är givetvis mycket svårt för barnet att säga nej till att komma dit och besöka honom.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga ministern följande:
Är justitieministern beredd att vidtaga några åtgärder för att skydda de brottsoffer som mot sin vilja tvingas besöka sin gärningsman på anstalten?
Svar på skriftlig fråga 2002/03:793 besvarad av Thomas Bodström
den 16 april
Svar på fråga 2002/03:793 om besöksförbud på anstalt för brottsoffer
Justitieminister Thomas Bodström
Johan Linander har frågat mig om jag är beredd att vidta några åtgärder för att skydda de brottsoffer som mot sin vilja tvingas besöka gärningsmannen på anstalten.
Låt mig inleda mitt svar med att understryka att ingen person, varken ett brottsoffer eller någon annan, kan tvingas att besöka den som är intagen i en kriminalvårdsanstalt. Utgångspunkten är att den intagne har rätt till besök i den utsträckning det lämpligen kan ske. Besök får bland annat inte äga rum i sådana fall då ett besök kan vara till skada för någon, till exempel den besökande. Det är en viktig uppgift för kriminalvården att tillämpa regelverket ansvarsfullt så att besök tillåts bara i de fall då detta är lämpligt. Möjligheten för den intagne att ta emot besök utgör å ena sidan en viktig del i rehabiliteringen. Å andra sidan får besök alltså inte tillåtas när det kan hota säkerheten eller vara till skada för någon.
När det gäller våld i nära relationer är bilden ofta problematisk och det är tyvärr inte ovanligt att kvinnor som lever i sådana relationer på grund av rädsla för mannen agerar på ett sätt som egentligen inte stämmer överens med deras vilja. Det är viktigt att dessa kvinnor får stöd, skydd och hjälp att förändra sin situation. Det är socialtjänsten som har det övergripande ansvaret för dem som har blivit utsatta för brott. Men också kriminalvården måste i sin verksamhet, bland annat när det är fråga om besök, särskilt beakta dessa kvinnors utsatta situation. Jag är övertygad om att det finns goda möjligheter att i det dagliga arbetet inom kriminalvården uppmärksamma och verka för att sådana situationer som tas upp i frågan undviks.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

