Beskattning av ersättning vid naturvårdsavtal

Skriftlig fråga 2005/06:1384 av Domeij, Åsa (mp)

den 7 april

Fråga 2005/06:1384 av Åsa Domeij (mp) till finansminister Pär Nuder (s)

Beskattning av ersättning vid naturvårdsavtal

Riksdagen har beslutat att 50 000 hektar ska skyddas som naturvårdsavtal till 2010 jämfört med 1998. Den 31 december 2004 hade totalt 12 200 hektar avsatts, vilket innebär att takten måste ökas avsevärt. Naturvårdsavtal är ett civilrättsligt avtal mellan skogsägare och stat som fått stor acceptans hos markägare. Det är också för staten ett billigare sätt att avsätta mark än exempelvis genom biotopskydd eller naturreservat. Det är därför viktigt att detta verktyg värnas.

Genom en skrivelse (dnr 130 84518-05/111) har Skatteverket nu drastiskt försämrat villkoren för tecknande av naturvårdsavtal genom att inte längre tillåta periodisering av ersättningen. ”Inkomsten från ett naturvårdsavtal som enbart innebär en begränsning för fastighetsägaren att nyttja marken och inte förutsätter någon prestation ska i sin helhet tas upp som intäkt när fastighetsägaren fått rätt till ersättningen. Den ska således inte periodiseras över avtalstiden. Detta innebär en ändring av vad Skatteverket tidigare ansett ska gälla. Detta ställningstagande ska därför tillämpas först för avtal som ingås fr.o.m. beskattningsår som påbörjas efter 31/12 2004.”

För att rätt kunna tillämpa denna nya ordning måste alltså Skatteverket först avgöra om naturvårdsavtalet förutsätter någon prestation eller ej, detta ska sedan avgöra om periodisering eller inte är tillåten. För skogsägaren är det en stor skillnad ekonomiskt. Med periodisering över avtalets längd, ofta 50 år, får ägaren behålla 70@80 % av ersättningen. Genom nyordningen kan i vissa fall uppåt 65 % av ersättningen gå tillbaka till staten i form av skatt. Detta riskerar att minska intresset bland skogsägare att ingå naturvårdsavtal.

Avser ministern att verka för att skogsägarna får behålla en rimlig del av ersättningen för naturvårdsavtalet?