beredskapspolisen
Skriftlig fråga 2001/02:824 av Ekendahl, Maud (m)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2002-02-28
- Anmäld
- 2002-03-05
- Besvarad
- 2002-03-07
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 28 februari
Fråga 2001/02:824
av Maud Ekendahl (m) till justitieminister Thomas Bodström om beredskapspolisenÅr 1996 beslutade riksdagen att inrätta en civil styrka på 1 500 man under namnet Särskilda beredskapspolisen.
Styrkan kan tas i anspråk under höjd beredskap eller då regeringen har beslutat om tjänstgöring enligt lagen om totalförsvarsplikt. Dess huvudsakliga uppgift är att delta i polisverksamhet med anknytning till befolkningsskydd och räddningstjänst, men får även ianspråktas för andra lämpliga polisuppgifter.
Om styrkan tas i anspråk är det respektive polismyndighet som är skyldig att stå för lön enligt avtal. Med den ansträngda budget polisen i landet har blir följden att de lokala polismyndigheterna väljer att inte använda den särskilda beredskapspolisen.
Under Göteborgskravallerna inkom Rikspolissytrelsen med en begäran att få disponera beredskapspolisen. Justitiedepartementet bad då RPS att ta tillbaka anmälan i stället för att departementet skulle tvingas till ett officiellt avslag. Grunden för detta var att Polismyndigheten i Västra Götaland inte skrivit avtal med berörda beredskapspoliser.
Särskilda beredskapspolisen har inte använts sedan Gulfkriget för ett decennium sedan.
Vad avser justitieministern att göra för att utveckla och möjliggöra nyttjande av den särskilda beredskapspolisen?
Svar på skriftlig fråga 2001/02:824 besvarad av justitieminister Thomas Bodström
Svar på fråga 2001/02:824 om beredskapspolisen
Justitieminister Thomas Bodström
Maud Ekendahl har frågat vad jag avser att göra för att utveckla och möjliggöra nyttjande av den särskilda beredskapspolisen.
Beredskapspolisen består av civilpliktiga som är krigsplacerade som beredskapspoliser. Beredskapspolisen inrättades för att användas vid fall av höjd beredskap eller vid behov med hänsyn till Sveriges försvarsberedskap. Beredskapspolisen har, som Maud Ekendahl påpekar, endast satts in vid ett tillfälle. Det var 1991 i samband med Irakkrisen. Regeringen ansåg då att den pågående konflikten vid Persiska viken medfört att risken för terroraktioner i Sverige ökat. Regeringen ansåg därför att en höjning av försvarsberedskapen på polisens område var nödvändig med hänsyn till risken för väpnade aktioner i Sverige.
Sedan den 1 oktober 1999 kan beredskapspoliser som ingått avtal med Rikspolisstyrelsen om sådan tjänstgöring också användas om samhället utsatts för eller riskerar att utsättas för särskilt svåra och påfrestande situationer från ordnings- och säkerhetssynpunkt. Detta innebär att det kan bli aktuellt att använda beredskapspoliser med avtal vid situationer som närmast är att betrakta som nationella katastrofsituationer.
Maud Ekendahl skriver att Rikspolisstyrelsen under Göteborgskravallerna begärde att få kalla in beredskapspoliser. Det är ett felaktigt påstående. Däremot kom Rikspolisstyrelsen under förra våren in med en framställning om att regeringen skulle ge polisen möjlighet att vid EU-toppmötet kalla in beredskapspoliser som ingått avtal. Framställningen drogs emellertid tillbaka. Detta eftersom gällande bestämmelser inte bedömdes ge utrymme för att kalla in beredskapspoliser vid ett sådant tillfälle.
Beredskapspolismännen har inte heller vare sig den utbildning eller träning som krävs för att klara av sådana situationer som de i Göteborg.
Mot bakgrund av händelserna i samband med toppmötet i Göteborg har regeringen tillsatt en kommitté för att se över polisens arbete för att säkra ordningen, värna demonstrationsfriheten och stärka den enskildes rättstrygghet i samband med stora evenemang. En av de frågor som utredningen ska se över är om det finns anledning att utvidga möjligheterna att använda beredskapspoliser i fredstid. Kommittén ska redovisa sitt uppdrag senast den 31 maj i år.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.