beredskap för skogsbrand i orkandrabbad skog

Skriftlig fråga 2004/05:1296 av Elmsäter-Svärd, Catharina (m)

Frågan är besvarad

Händelser

Anmäld
2005-03-22
Inlämnad
2005-03-22
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Besvarad
2005-04-06
Svar anmält
2005-04-06

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 22 mars

Fråga 2004/05:1296

av Catharina Elmsäter-Svärd (m) till statsrådet Ulrica Messing om beredskap för skogsbrand i orkandrabbad skog

I samband med stormen i januari fälldes närmare en årsavverkning skog, i nationellt mått mätt, bara i de fyra södra skogslänen. Händelsen är att betrakta som en naturkatastrof i Sverige. Det viktigaste arbetet som nu pågår är att få ut allt timmer, dels för att rädda de värden som finns, dels att förhindra angrepp av skadeinsekter och skadesvamp.

Hur mycket arbete som än läggs ned i detta finns fortfarande bestående risker att en stor mängd skog ändå ligger kvar under våren och sommaren.

I takt med att värmen kommer och trädens beståndsdelar torkar, typ barr, grenar och kvistar, finns en oro om skogsbrand skulle uppstå. Med den rörlighet och tillgång till marker som finns med allemansrätten kan en liten olycka snabbt blossa upp till en större. Samtidigt är det nu en mängd skogsmaskiner i full gång som kan ge upphov till gnistantändning, vilket också kan leda till brand.

De vägar som finns i dessa marker är troligen blockerade av skogsmaskiner eller svårframkomliga av andra skäl om räddningsfordon, till exempel brandkår, ska ta sig fram.

Min fråga till statsrådet är därför följande:

Vilken beredskap finns om det uppstår skogsbrand i de av orkanen drabbade områdena?

Svar på skriftlig fråga 2004/05:1296 besvarad av Leni Björklund

den 6 april

Svar på fråga 2004/05:1296 om beredskap för skogsbrand i orkandrabbad skog

Försvarsminister Leni Björklund

Catharina Elmsäter-Svärd har frågat statsrådet Ulrica Messing vilken beredskap det finns om det uppstår skogsbrand i de av orkanen drabbade områdena. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.

Låt mig först konstatera att räddningstjänst och brandförebyggande verksamhet när det gäller till exempel skogsbrand är en kommunal angelägenhet enligt lagen (2003:778) om skydd mot olyckor. Lagen understryker också att den enskilde har ansvar för att förhindra bränder eller andra skador. Utgångspunkten är att den enskilde har ett primärt ansvar för att skydda sin egendom och inte orsaka olyckor.

Stormen i södra Sverige i januari 2005 medförde stora problem för samhället. Den stormfällda skogen kan medföra särskilda risker vid bränder. Eftersom den ökade risken bland annat skapas i samband med transporter och avverkning ligger ansvaret för att möta denna risk i första hand hos den enskilde verksamhetsutövaren. Regeringen kommer mot bakgrund av den exceptionella situationen, med uppenbart ökad risk för skogsbränder, säkerställa att skogsbrandsbevakning genom flyg kan genomföras i det drabbade området.

Det var också risken för skogsbränder i kombination med risken för omfattande skadedjursangrepp som föranledde regeringen att prioritera arbetet med att utöka transportkapaciteten i det stormdrabbade området. Genom de riktade stöden i form av dieselskattesänkning för avverkningsmaskiner och tillståndet för utländska åkare att transportera det stormfällda virket kommer dessa risker att minska. Regeringen stöder också skogsnäringen med cirka en halv miljard kronor till att bygga upp lagringsplatser vilket innebär att risken för skogsbränder ytterligare reduceras.

Försvarsdepartementet har i en anmodan till Statens räddningsverk begärt att Räddningsverket ska om behov finns, redovisa förslag på åtgärder som kan behöva vidtas för att hantera den ökade risken för skogsbränder i de områden som drabbades av orkanen i södra Sverige den 8@9 januari 2005. Räddningsverket redovisade i sitt svar den 24 mars de åtgärder som bör vidtas.

Räddningsverket bedömer att ägare, innehavare eller verksamhetsutövare bör analysera och bedöma risker, planera avverkning och transporter så att man snabbt kan åstadkomma brandgator mot skog, byggnader och annan egendom, samt utbilda sin personal. Exempel på åtgärder som bör vidtas av berörda kommuner är att utföra analyser och bedömningar av risker och genomföra skogsbrandsplanering, stödja skogsbolagen i utbildningen av deras personal, inventera lokala eller regionala personella förstärkningsresurser samt inventera lokala eller regionala materiella förstärkningsresurser, till exempel helikoptrar.

Räddningsverket kommer i början av april att genomföra ett seminarium med syfte att tydliggöra ansvarsförhållanden, peka på särskilda risker, presentera möjligheter till hur dessa risker kan minskas och hur brandsläckning i stormfälld skog kan förberedas och planeras. Till seminariet har bland annat skogsägare, kommunala räddningstjänster och vattenregleringsföretag inbjudits. Räddningsverket har dessutom upphandlat en prognostjänst av SMHI avseende brandriskprognoser för perioden fram till den 1 september, men med möjlighet till förlängning om det behövs.

Räddningsverket kommer också att på olika sätt medverka till att tillgången på materiella förstärkningsresurser är tillräcklig. Detta innebär framför allt att de statliga regionala skogsbrandsdepåerna upprätthåller en hög grad av beredskap och användbarhet, och att vissa delar tillfälligt flyttas till Smålandsregionen. Räddningsverket kommer också att göra en inventering av de statliga helikopterresurser som finns att tillgå. Utöver helikopterresurser som finns i landet finns möjligheter att inom ramen för EU:s gemenskapsmekanism be om understöd från andra EU- och EES-länder. Detta skulle kunna ge tillgång till bland annat vattenbombande flygplan och helikoptrar. Räddningsverket avser att så långt som möjligt förbereda så att en eventuell begäran om understöd inom ramen för gemenskapsmekanismen underlättas.

Jag anser att de åtgärder som Räddningsverket redovisat är angelägna och bör genomföras snarast.

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.