beredskap för att bekämpa sabotage

Skriftlig fråga 1998/99:54 av Viklund, Margareta (kd)

Fråga 1998/99:54 av Margareta Viklund (kd) till försvarsministern om beredskap för att bekämpa sabotage

den 10 november

Jag är väl medveten om de satsningar som gjorts av regeringen för att öka kunskapen om dyslexi, men jag är samtidigt lika medveten om de problem och den okunskap som fortfarande råder. Dyslektiker rekommenderas ofta, inför valet till gymnasiet, att välja reducerad kurs. Den reducerade kursen står då för andraspråk utöver svenskan och rekommendationen ligger väl i linje med elevens förmåga. Men medvetenheten är låg om vad det reducerade valet på sikt kan resultera i för elevens framtida val av yrke. För läser eleven samtidigt engelska B finns det visserligen en formell möjlighet till alternativa metoder för betygsättning i ämnet, men det finns däremot i dag ingen praxis för hur denna alternativa betygsättning i praktiken skall genomföras. När det gäller engelska B har heller inte Skolverket kunnat ge någon vägledning. Eleven får IG i engelska B och det leder, tillsammans med den reducerade kursen, till att eleven inte blir behörig för att söka till högskolan. Kan inte elevens kunskaper mätas är också vägen att läsa upp sitt betyg stängd. Vidare talas det i högskoleförordningen 8 kap. om "särskilda skäl" som en möjlighet att åberopa för sökande med funktionsnedsättning. Vid de kontakter jag haft med flera högskolor har det dock visat sig att medvetenheten om den funktionsnedsättning som diagnostiserad dyslexi medför, är näst intill obefintlig. Att unga människor likt ovan hamnar i återvändsgränder i sin strävan att genomföra en utbildning är oacceptabelt.

Min fråga är om skolministern har vidtagit några åtgärder för att undanröja de hinder som i dag sätts inom skolan för dyslektiker.

den 10 november

den 10 november

Det svenska försvaret har under en följd av år genomgått och genomgår fortfarande omstruktureringar och förändringar både vad avser organisation, innehåll och utbildning. Den försvarssituation som det kalla kriget innebar ändras till den situation som nu råder i närområde och världsläge.

Sedan framför allt år 1992 har händelserna på Balkan förskräckt omvärlden. Grymheter har begåtts i en skala och av ett slag som Europa inte varit med om sedan andra världskriget. Byar och stadskvarter har inte genom en yttre fiende utan genom en inre fiende med noggrann precision jämnats med marken. Människor har skoningslöst skymfats, terroriserats, våldförts och dödats inför sina barn och anhöriga. Samhällens struktur har helt slagits sönder.

I somras utsattes sydvästra och norra Sverige för sabotage/nidingsdåd på elektriska ledningar, vilka gjorde att stora delar av Sverige blev strömlöst och ett omfattande reparationsarbete måste utföras. I augusti brändes också en fritidslokal ned i Rosengård i Malmö. Den gärningen var riktad mot en etnisk grupp i Sverige. Moskébränningen i Trollhättan för några år sedan är ett annat exempel. Detta är sabotage som för tankarna till de illdåd på Balkan, vilka utförts inte av en yttre utan av en inre fiende.

Min fråga till försvarsministern är:

Finns i dag beredskap inom försvaret för att bekämpa sabotage riktade mot enskilda grupper och/eller den civila samhällsstrukturen?