Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

benskörhet och fallolyckor

Skriftlig fråga 2003/04:196 av Sidén, Anita (m)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2003-11-05
Anmäld
2003-11-10
Besvarad
2003-11-12
Svar anmält
2003-11-12

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 5 november

Fråga 2003/04:196

 av Anita Sidén (m) till socialminister Lars Engqvist om benskörhet och fallolyckor

En starkt bidragande orsak till att fallolyckor leder till frakturer som kräver sjukhusvård och äldreomsorg är den ökande utbredningen av benskörhet @ osteoporos. Nationellt centrum för erfarenhetsåterföring från olyckor (NCO) uppskattar de direkta kostnaderna för skador vid fallolyckor till 4,7 miljarder kronor. SBU beräknar kostnaderna för osteoporosfrakturer första året efter fraktur till 3,5 miljarder kronor. Antalet benskörhetsfrakturer uppgår till ca 70 000 per år. Bentäthetsmätningar i höft visar att 300 000 svenska kvinnor kan beräknas ha så låg benmassa att de skulle få diagnosen osteoporos om de mättes. Motsvarande mätning i rygg indikerar att antalet skulle uppgå till 450 000. Med ett ökande antal äldre i befolkningen beräknas antalet frakturer öka och utgöra ett växande vårdpolitiskt och samhällsekonomiskt folkhälsoproblem.

Osteoporos och fallolyckor hänger intimt samman. Motverkande av fallolyckor är därför viktigt men osteoporos är inte någonting som vi bara kan bygga bort eller äta och promenera oss ifrån. Varje fraktur ökar risken för ytterligare frakturer. Det anses redan i dag vara fullt möjligt att halvera antalet frakturer. Det avgörande är att högriskgrupperna undersöks för osteoporos och att behandling sätts in redan vid första frakturen.

Vilka åtgärder avser socialministern att vidta för att få till stånd det samarbete mellan stat, landsting och kommuner som är en förutsättning för att effektivt kunna minska antalet benskörhetsfrakturer?

Svar på skriftlig fråga 2003/04:196 besvarad av Lars Engqvist

den 12 november

Svar på fråga 2003/04:196 om benskörhet och fallolyckor

Socialminister Lars Engqvist

Anita Sidén har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att få till stånd det samarbete mellan stat, landsting och kommuner som är en förutsättning för att effektivt kunna minska antalet benskörhetsfrakturer.

Benskörhet, osteoporos, innebär en förtunning av benstommen, vanligtvis som en del av det biologiska åldrandet. En rad riskfaktorer för osteoporos kan inte påverkas, till exempel ålder, kön och genetiska förutsättningar. Andra riskfaktorer kan påverkas, det gäller till exempel fysisk inaktivitet, rökning, nedsatt syn och fallbenägenhet.

Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) presenterade i förra månaden rapporten Osteoporos @ prevention, diagnostik och behandling. I rapporten redovisas att fallolyckor är vanliga och ökar framför allt därför att antalet äldre ökar. Flera faktorer kan var för sig eller i kombination med varandra orsaka fall. Det kan vara åldersförändringar i balanssystemet, led- och muskelproblem, synproblem, yrsel, allmän svaghet, undernäring, medicinering och olycksfallsrisker inom och utom hemmet. Några åtgärder som har visats ha betydelse för att minska antalet fall är individuellt anpassad muskelstyrke- och balansträning, åtgärder mot fallrisker i hemmet, kombination av träning och modifiering av fallrisker inklusive nedtrappning av medicinering. Höftskydd förefaller minska risken för höftfraktur efter fall hos äldre i särskilt boende.

En viktig uppgift för SBU är att nu se till att resultaten av den systematiska utvärderingen av osteoporos sprids till berörda beslutsfattare. Förutsättningar för samverkan mellan stat, landsting och kommuner finns redan. Regeringen har bland annat med propositionen om samverkan mellan kommuner och landsting inom vård- och omsorgsområdet (prop. 2002/03:20) visat att man stöder och stimulerar samverkan ur den enskildes perspektiv. Jag är nu inte beredd att föreslå några särskilda åtgärder i denna fråga, men utgår från att den kunskap som nu finns tillgänglig om benskörhet omsätts i konkreta åtgärder inom kommuner och landsting.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.