Bensinstation i glesbygd

Skriftlig fråga 2007/08:860 av Tobé, Tomas (m)

den 28 februari

Fråga

2007/08:860 Bensinstation i glesbygd

av Tomas Tobé (m)

till näringsminister Maud Olofsson (c)

Den 1 april 2006 infördes den så kallade pumplagen som bland annat innebär att de större bränslesäljarna är skyldiga att erbjuda förnybara drivmedel. Med tanke på de miljöhot som föreligger är detta både rätt och viktigt. Men effekterna av denna lag har fått orimliga konsekvenser. Många av de större oljebolagen ser över sina försäljningsställen, vilket redan resulterat i att de stängt igen många mackar, och det drabbar glesbygden mycket hårt. Nu har det även aviserats att Uno-X-macken i Hassela ska läggas ned, vilket innebär att ytterligare en ort kan förlora tillgång till en bensinmack.

För många mindre mackar är det en omöjlighet rent ekonomiskt att till exempel installera en etanolpump då kostnaderna för en sådan pump ligger kring 300 000–500 000 kronor. Det näst vanligaste biobränslet är biogas men dessvärre är inte det ett bra alternativ för större delen av glesbygden. En sådan pump beräknas dessutom kosta 3–5 miljoner då den kräver nya tankar, en kompressor och en helt ny typ av tankningsutrustning.

Sverige har i dag ca 1 100 E 85-pumpar. Etableringen av E 85 är närmast total förutom i glesbygder där en försumbar andel av den totala bränslemarknaden finns. Det vore därför rimligt att avbryta det tvångsmässiga genomförandet av installationen på små mackar. Annars är det nödvändigt att diskutera huruvida staten kan gå in och erbjuda stimulansstöd till de investeringar som krävs för att mackarna ska finnas kvar i framtiden.

Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att erbjuda stöd till de investeringar som krävs för att mackar på glesbygden ska finnas kvar i framtiden?