Belysning på landsbygden
Skriftlig fråga 2017/18:184 av Jesper Skalberg Karlsson (M)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2017-10-26
- Överlämnad
- 2017-10-27
- Anmäld
- 2017-11-07
- Svarsdatum
- 2017-11-08
- Besvarad
- 2017-11-08
- Sista svarsdatum
- 2017-11-08
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
till Statsrådet Tomas Eneroth (S)
Under 60- och 70-talet ökade antalet lyktstolpar på den gotländska landsbygden lavinartat. På de statliga vägarna uppgick de till nästan 3 000 stycken. När sedan staten, genom dåvarande myndigheten Vägverket (i dag Trafikverket), tog över som väghållare 1995 övertog de dock bara ca 600 lampor. Övrig belysning tog nuvarande Region Gotland över driftansvaret för, eftersom man ville undvika att landsbygden skulle släckas ned över en natt.
Under den period som Region Gotland tagit ansvar för driften av lamporna har flera regeländringar skett. Till exempel beslutade EU år 2014 att inga nya inköp av kvicksilverlampor får göras inom unionen efter den 1 januari 2015. De stolpar som på Gotland har armaturer avsedda för kvicksilverlampor måste alltså bytas ut mot nya. Men det kan inte Region Gotland göra, även om man skulle ha viljan och medlen, eftersom SKL (Statens Kommuner och Landsting) kommit överens med Trafikverket om att väghållaren alltid har ansvaret för gatubelysningen.
I vårändringsbudgeten för 2016 valde den rödgröna regeringen att minska vägunderhållet med 500 miljoner kronor. Med dessa besparingar på vägunderhåll är det osannolikt att Trafikverket kommer prioritera den gotländska landsbygdens belysning i större skala. I den nyligen släppta rapport där myndigheten resonerar om belysning på landsbygden slår man fast att staten vill ta över ansvaret och driftskostnaderna för belysning på landsbygden. Men endast för belysning som är godkänd enligt Trafikverkets egna kriterier.
Det är oklart om Region Gotland och Trafikverket gör samma tolkning kring hur många armaturer och lampor som uppfyller kriterierna. Tydligt är dock att Region Gotland bör ha en eloge för det arbete man genomfört under den tid som staten varit passiv.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Tomas Eneroth:
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att säkerställa att Gotland även i fortsättningen ska ha en ändamålsenlig belysning på landsbygden?
Svar på skriftlig fråga 2017/18:184 besvarad av Statsrådet Tomas Eneroth (S)
Dnr N2017/06575/TIF | ||
Näringsdepartementet |
Infrastrukturministern |
Till riksdagen
Svar på fråga 2017/18:184 av Jesper Skalberg Karlsson (M) Belysning på landsbygden
Jesper Skalberg Karlsson har frågat mig vilka åtgärder jag avser vidta för att säkerställa att Gotland även i fortsättningen ska ha en ändamålsenlig belysning på landsbygden.
Regeringen har i budgetpropositionen för 2018 föreslagit att 50 miljoner kronor satsas för att genomföra förbättringsåtgärder på Gotlands vägnät i syfte att öka framkomlighet och förbättra trafikmiljön. Åtgärderna kan bestå dels av förbättringsåtgärder på det statliga vägnätet (länsvägar) samt dels av statlig medfinansiering till åtgärder på det kommunala väg- och gatunätet. Trafikverket ska planera för åtgärderna i samråd med Gotlands kommun.
Sveriges kommuner och Landsting och Trafikverket har nyligen gemensamt tagit fram en rapport ”Belysning där det behövs – belysning längs statlig väg”. Rapporten är ett led i ökad samverkan för att få bättre anläggningar längs vägarna utifrån ett gemensamt synsätt och gemensamma kriterier. Av rapporten framgår att man under våren 2018 avser att ta fram en fördjupning som mer operativt beskriver framtagande och genomförande av en handlingsplan.
Jag utgår ifrån att både Trafikverket och kommuner och andra ägare av belysningsanläggningar utmed statliga vägar kan föra processen vidare på ett ansvarsfullt sätt. Det finns därför ingen anledning för mig att vidta några åtgärder.
Stockholm den 6 november 2017
Tomas Eneroth
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.