bekämpningen av opium

Skriftlig fråga 2001/02:541 av René, Inger (m)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2002-01-18
Anmäld
2002-01-22
Besvarad
2002-01-24

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 18 januari

Fråga 2001/02:541

av Inger René (m) till justitieminister Thomas Bodström om bekämpningen av opium

I norra Thailand har av hävd odlats opium sedan många år. För många fattiga bönder är det den huvudsakliga inkomstkällan. Produkten används dels av den inhemska befolkningen och dels exporteras den till stora delar av världen.

FN bedriver ett omfattande arbete med att hjälpa bönderna med att växla odlingarna från opium till grönsaker eller frukt. Dessvärre är inkomsterna från dessa grödor ofta så låga, att de inte räcker för att försörja en familj.

Detta gör att alltför många frestas att sälja sina flickor eller pojkar till prostitution.

Vilka åtgärder avser justitieministern vidta för att detta inte ska bli effekten av bekämpningen av opium?

Svar på skriftlig fråga 2001/02:541 besvarad av utrikesminister Jan O Karlsson

den 24 januari

Svar på fråga 2001/02:541 om bekämpningen av opium

Statsrådet Jan O Karlsson

Inger René har frågat justitieministern vilka åtgärder han avser vidta för att förhindra att opiumbekämpning inte leder till sexuell exploatering av barn i samband med inkomstbortfall när opiumvallmo ersätts med alternativa grödor. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.

Kampen mot narkotika är en politiskt prioriterad fråga av de flesta av världens länder. Narkotikabrottslighetens globala natur gör att kampen mot narkotika måste ske i samarbete med andra länder. Sverige fäster därför stor vikt vid FN:s, och i synnerhet FN:s narkotikaprograms (UNDCP) arbete. UNDCP är den aktör i världen i dag som har mest erfarenhet och kunskap på narkotikaområdet. Under år 2001 bidrog Sverige med 38,5 miljoner kronor till organisationens arbete, vilket gör oss till en av de största bidragsgivarna. Ungefär 25 % av dessa medel förväntas gå till projekt i Asien och Latinamerika.

För att på allvar kunna göra något åt den globala narkotikasituationen krävs inte bara politiskt stöd utan också ekonomiska resurser. Detta gäller i synnerhet bekämpandet av odling av grödor som används för att framställa narkotika, framför allt opiumvallmo och koka. Program avsedda för narkotikabekämpning kan endast bli framgångsrika om de kompenserar inkomstbortfallet för bönderna i samband med bekämpningen.

UNDCP har under en lång tid arbetat i såväl Sydamerika som i Asien med att utveckla strategier för att bekämpa odling av sådana grödor. Den metod som visat sig vara mest effektiv går i dag under namnet alternative development och innebär att långsamt och i huvudsak på frivillig basis ersätta narkotikagrödor med andra grödor som kan göras lönsamma genom att bönderna även ansvarar för den första förädlingsprocessen. I Thailand har bl.a. rödkål, tomater, persikor samt potatis visat sig vara grödor som inte endast ersätter inkomstbortfall utan t.o.m. är mer lönsamma än odling av opiumvallmo. Alternativa odlingsprogram omfattar även insatser inom hälsa, utbildning, infrastruktur och ett stärkande av statens närvaro. Metoden har visat sig vara framgångsrik i flera regioner, däribland i norra Thailand, men kräver betydande resurser för att genomföras i större skala.

En viktig förutsättning för att alternativa odlingsprogram ska lyckas är ett långsiktigt åtagande från såväl lokala myndigheter som bilaterala och multilaterala parter. Ytterligare en förutsättning är implementering av effektiv lagstiftning samt att myndigheterna utövar kontroll över områden där olagliga grödor odlas.

Under år 2000 framställdes totalt 4 691 ton opium i världen, varav 6 ton i Thailand. Detta utgör en markant minskning sedan slutet av 1980-talet då produktionen i Thailand uppgick till 31 ton.

Inom ramen för Sveriges bidrag till UNDCP bidrar Sverige med en svensk polis till organisationens regionala kontor i Bangkok. Sverige bidrar även med en polis till ett projekt i norra Thailand.

Som Inger René påpekar kan narkotikabekämpning, som en av många faktorer, leda till ökad prostitution. Sida stöder Diakonias och IOGT/NTO:s insatser i Thailand med inriktning på barnprostitution. Diakonia stöder en organisation som arbetar för unga kvinnor som antingen befinner sig i riskzonen för att hamna i prostitution, eller redan har befunnit sig i prostitution och drogmissbruk. Organisationen hjälper kvinnorna att fullfölja sin grundskoleutbildning samt ges psykologiskt och socialt stöd. Genom stöd till bergsbefolkningens organisationer stöder Diakonia även insatser mot droger och missbruk. Under år 2001 erhöll Diakonia 1,3 miljoner kronor.

IOGT/NTO arbetar i tio byar i norra Thailand i samarbete med två lokala organisationer. Arbetet inriktas på att begränsa efterfrågan av droger, öka kunskapen hos bybefolkningen om missbruk, hiv/aids samt prostitutionshandel av flickor. IOGT/NTO har beviljats stöd om 506 000 kr under åren 2000 och 2002.

Sida stöder även Internationella ECPAT som arbetar globalt med frågor avseende sexuellt utnyttjande av barn och människohandel med 1,2 miljoner kronor per år.

Regeringen anser det betydelsefullt att förbättra förståelsen inom det internationella samfundet för den nära kopplingen mellan narkotikaområdet och social och ekonomisk utveckling i sin helhet.

I denna bredare mening är minskad protektionism hos rika länder när det gäller import av t.ex. jordbruksprodukter, så att fattiga länder kan exportera de varor de är duktiga på att producera, en viktig faktor. Länderna måste själva ta ett ansvar så att de för en ekonomisk politik som gynnar utveckling och tillväxt. Icke minst måste konkreta åtgärder som bidrar till att förhindra att barn säljs till prostitution genomföras.

Sverige kommer även i fortsättningen att agera kraftfullt för att medverka till den globala narkotikabekämpningen och även för att förhindra barnprostitution.

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.