Behovet av ökat klimatbistånd till låginkomstländer för klimatanpassning

Skriftlig fråga 2024/25:258 av Olle Thorell (S)

till Statsrådet Benjamin Dousa (M)

Rapporten Breaking the Gridlock: Reimagining Cooperation in a Polarized World från FN:s utvecklingsprogram (UNDP) visar på de ökade klyftorna i världen när det gäller klimatanpassning och de direkta konsekvenserna av klimatförändringarna för låginkomstländer. Enligt rapporten är klimatförändringarna en av de största drivkrafterna bakom växande globala ojämlikheter och fördjupade konflikter. De mest utsatta samhällena i låginkomstländer är redan i dag hårt drabbade av extremväder, stigande havsnivåer och försämrad livsmedelsförsörjning, vilket påverkar miljoner människors livsvillkor, försörjning och trygghet.

Sverige har historiskt sett varit en stark internationell röst för hållbar utveckling och klimatåtgärder, och genom vår långsiktiga politik har vi vunnit respekt som en internationell förebild. Socialdemokraterna har länge betonat att det svenska klimatbiståndet inte bara är ett verktyg för att hjälpa andra länder att ställa om, utan det är även en moralisk skyldighet att agera solidariskt och rättvist för att minska de globala klyftorna. Den nuvarande regeringen har emellertid, med Sverigedemokraternas starka inflytande, valt att lägga om Sveriges klimatpolitik på ett sätt som riskerar att urholka vårt internationella anseende. Regeringen har genomfört politik som leder till ökade utsläpp och som nedprioriterar internationella klimatåtaganden. Sverigedemokraternas klimatskeptiska inställning har fått genomslag i regeringens politik, vilket har orsakat kritik från en bred uppslutning av oppositionspartier, civilsamhället och internationella organisationer. Kritiken har särskilt riktat in sig på hur Sverige prioriterar kortsiktiga lösningar och misslyckas med att leva upp till sina internationella åtaganden enligt Parisavtalet.

Det är nu mer än någonsin nödvändigt att Sverige, som en förebild inom internationell solidaritet och hållbar utveckling, fokuserar på klimatbiståndets roll för klimatanpassning i de mest utsatta länderna. Klimaträttvisa innebär inte bara att minska våra egna utsläpp, utan också att ta ansvar för att stödja de länder som drabbas hårdast av klimatkrisen. Det är avgörande att regeringen visar att man står fast vid de långsiktiga målen och inte låter kortsiktiga politiska intressen urholka Sveriges klimatbistånd.

Mot bakgrund av detta vill jag fråga statsrådet Benjamin Dousa:

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att öka det svenska biståndet till klimatanpassning i låginkomstländer, och hur säkerställs att det svenska klimatbiståndet i högre grad fokuserar på att minska ojämlikheter och stärka klimaträttvisan globalt?