Behandlingen av asylsökande hbt-personer
Skriftlig fråga 2010/11:3 av Berg, Marianne (V)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2010-10-13
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Anmäld
- 2010-10-19
- Besvarad
- 2010-10-22
- Svar anmält
- 2010-10-26
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 13 oktober
Fråga
2010/11:3 Behandlingen av asylsökande hbt-personer
av Marianne Berg (V)
till statsrådet Tobias Billström (M)
Det har kommit till min kännedom att en lesbisk kvinna från Kenya fått avslag på sin ansökan om asyl trots att hon i sitt hemland utsatts för allvarliga hot och hennes partner avlidit till följd av en mordbrand i det gemensamma hemmet.
Kvinnan har nu tvingats gå under jorden i Sverige eftersom hon riskerar sitt liv om hon återvänder till Kenya. Detta fall är dess värre långt ifrån unikt. Upprepade gånger har hbt-personer fått avslag på sina ansökningar om asyl trots att de uppenbarligen uppfyllt lagens krav på att känna ”välgrundad fruktan för förföljelse på grund av sexuell läggning”.
I stället ägnar sig Migrationsverket i sitt beslut åt spekulationer om vad som kunde ha hänt om kvinnan och hennes nu döda partner inte valt att visa sin sexuella läggning offentligt. Även denna typ av spekulationer är vanligt förekommande i myndighetens hantering av hbt-personers ärenden.
Det är uppenbart att såväl Migrationsverket som Migrationsdomstolen tillämpar en mycket restriktiv tolkning av bestämmelserna om asyl i utlänningslagen.
Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande fråga till statsrådet Tobias Billström:
Vilka åtgärder – exempelvis lagstiftningsvägen – avser statsrådet att vidta för att asylsökande hbt-personer ska få det skydd de enligt svensk lag har rätt till?
Svar på skriftlig fråga 2010/11:3 besvarad av Migrations- och arbetsmarknadsminister Tobias Billström
Svar på fråga
2010/11:3 Behandlingen av asylsökande hbt-personer
Statsrådet Tobias Billström
Marianne Berg har frågat mig vilka åtgärder – exempelvis lagstiftning – jag avser att vidta för att asylsökande hbt-personer ska få det skydd de enligt svensk lag har rätt till. Frågan har ställts mot bakgrund av ett enskilt ärende.
Jag är, som Marianne Berg känner till, förhindrad att uttala mig i ett enskilt fall, men vill allmänt framhålla följande.
Regeringen har under hela förra mandatperioden lyft fram hbt-frågor i sin styrning av Migrationsverket. Regeringen har anvisat verket att i utbildningshänseende särskilt uppmärksamma hbt-frågor och begärt redovisning av verkets arbete med hbt-personers villkor. Regeringen har också anvisat verket att analysera kompetensbehovet – och arbeta med att tillgodose detta behov – i fråga om grupper som kan vara särskilt utsatta, däribland hbt-personer. Detta har lett till att Migrationsverket arbetar aktivt med hbt-frågor. Verket har tagit initiativ till utvecklingsprojektet Migration beyond borders som syftar till att personal som arbetar med asylsökande ska använda ett normkritiskt perspektiv vid prövningen av ärenden och bemötande av sökande. Projektet har bland annat resulterat i två rapporter som preciserar utmaningar och bidrar med underlag inför det fortsatta arbetet.
Enligt utlänningslagen har flyktingar, alternativt skyddsbehövande och övriga skyddsbehövande som befinner sig i Sverige rätt till uppehållstillstånd. Med flykting avses den som befinner sig utanför sitt hemland därför att han eller hon känner en välgrundad fruktan för förföljelse exempelvis på grund av kön, sexuell läggning eller annan tillhörighet till viss samhällsgrupp. Skyddsgrunderna i 1951 års flyktingkonvention (Genèvekonventionen) är i sin helhet införda i utlänningslagen. Därutöver ger utlänningslagen skydd i enlighet med andra internationella överenskommelser som Sverige åtagit sig att följa. Utlänningslagen ger även skydd i vissa situationer som inte omfattas av någon internationell överenskommelse.
Bedömningarna görs alltid utifrån de individuella förutsättningarna i det enskilda fallet. Det är Migrationsverkets och migrationsdomstolarnas uppgift att på de skäl som anförts och det underlag som presenterats avgöra om det finns grund för uppehållstillstånd.
Den nuvarande instans- och processordningen med möjlighet till överprövning i förvaltningsdomstol tillkom i stor parlamentarisk enighet. Enligt min uppfattning svarar den mot höga krav på rättssäkerhet. Denna uppfattning stöds också av den utvärdering som gjorts av Utvärderingsutredningen (SOU 2009:56).
Mot bakgrund av det anförda finner jag inte att det nu föreligger behov av några särskilda åtgärder men jag har för avsikt att även fortsättningsvis följa frågan.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.