bättre sexualundervisning
Skriftlig fråga 2004/05:977 av Schyman, Gudrun (-)
Frågan är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2005-02-16
- Inlämnad
- 2005-02-16
- Besvarad
- 2005-02-23
- Svar anmält
- 2005-02-25
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 16 februari
Fråga 2004/05:977
av Gudrun Schyman (-) till statsrådet Ibrahim Baylan om bättre sexualundervisningMed anledning av Barndomsprojektet på Dramatiska institutet har RFSU aktualiserat frågan om barns sexualundervisning (artikel i GP den 13 februari 2005). Rädslan för att göra fel får inte ta överhanden när det gäller att tala med barn om sex. Det behövs mer och bättre sexualundervisning från förskolan och uppåt, skriver Katarina Lindahl, generalsekreterare i RFSU, med anledning av turerna kring projektet på Dramatiska institutet.
En studie som RFSU gjorde förra året av Sveriges samtliga lärarhögskolor visar att endast 6 % (!) av de blivande lärarna utbildas för att ge sex- och samlevnadsundervisning. Hur stor andel av personal på förskolor och i fritidsverksamheter som har utbildning vet man inte men det finns anledning att anta att kunskapen är bristfällig.
Samtidigt översvämmas barnen av bilder av en kommersialiserad sexualitet. Det ökar kraven på föräldrar att avspänt och sakligt klara av att svara på barnens frågor om sexualitet. En positiv inställning till barns sexualitet innebär att man inte skambelägger. Barn och ungdomar måste få möjlighet att få sakliga svar på sina frågor. Personal inom barnomsorg, skola och på fritidsgårdar behöver utbildning om barns sexualitet och i frågor om sexuellt utnyttjande av barn och unga.
Min fråga till statsrådet är:
Tänker statsrådet vidta några åtgärder för att berörda personalgrupper får adekvat utbildning?
Svar på skriftlig fråga 2004/05:977 besvarad av Ibrahim Baylan
den 23 februari
Svar på fråga 2004/05:977 om bättre sexualundervisning
Statsrådet Ibrahim Baylan
Gudrun Schyman har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att personal inom barnomsorg, skola och på fritidsgårdar får adekvat utbildning om barns sexualitet och i frågor om sexuellt utnyttjade av barn och unga.
Sex- och samlevnadsundervisning handlar till betydande del om att utveckla sin identitet samt respekt och förståelse för andra människor. Att barn och unga ska få utveckla sin självkänsla och identitet och få känna sig trygga i sin identitet är väsentliga delar av förskolans och skolans uppdrag och en central utgångspunkt även för sex- och samlevnadsundervisningen. Detta inte minst i ljuset av att samhället i allt högre grad präglas av kommersialiserad sexualitet.
Barn och elever ska naturligtvis kunna förvänta sig att det ställs lika höga krav på personalens kompetens när det gäller frågor om sex- och samlevnad som inom andra områden som tas upp i verksamheten. Det är också naturligt att kommunerna beaktar behovet av utbildningsinsatser inom detta område när de planerar kompetensutveckling för sin personal.
Enligt examensbeskrivningen för lärarexamen ska studenten ha de kunskaper och färdigheter som behövs för att förverkliga förskolan, skolans och vuxenutbildningens mål. Därmed är det ett ansvar för högskolan att rusta lärarstudenter att bedriva sex- och samlevnadsundervisning. Sedan är det kommunens och skolans ansvar att se till att kompetensen hos lärarna är adekvat.
När det gäller skolan ingår frågor om sex- och samlevnad som en del i kursplanerna för flera ämnen. Sex- och samlevnadsundervisningen är därför ett av de läroplansövergripande kunskapsområden som ska integreras i undervisningen i olika ämnen. Rektorn har getts ett särskilt ansvar för att sex- och samlevnadsundervisningen integreras i enlighet med läroplanerna för det obligatoriska skolväsendet och de frivilliga skolformerna.
Statens skolverk har granskat ett stort antal skolor vad gäller arbetet mot kränkande behandling, sex- och samlevnadsundervisningen och undervisningen om tobak, alkohol och andra droger. Skolverkets rapport visar bland annat att rektorns styrning är avgörande för att alla elever får tillgång till en bra sex- och samlevnadsundervisning (Nationella kvalitetsgranskningar 1999, Skolverkets rapport nr 180). För att stödja rektorerna i arbetet med ämnesövergripande kunskapsområden och grundläggande värden har Skolverket tagit fram ett särskilt material, Min uppgift är att knyta ihop det (Skolverket 2001 best nr 01:616).
Regeringen har i juli 2004 uppdragit åt Myndigheten för skolutveckling att utveckla innehåll och form för den statliga rektorsutbildningen (dnr U/2003/2021/S). Översynen ska bland annat syfta till att stärka rektorernas ansvar för läroplanernas övergripande mål, för att motverka och förhindra kränkande behandling och för andra frågor om elevernas rättigheter samt för att driva jämställdhetsarbetet i skolan.
Skolor och förskolor kan få hjälp och stöd i sitt arbete med sex- och samlevnadsfrågor på olika sätt. Myndigheten för skolutveckling stöder skolorna med material. Bra material och stöd tas också fram av bland annat Folkhälsoinstitutet, Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU) och landsting. Många skolor har utvecklat ett samarbete med landstingens ungdomsmottagningar.
För att ytterligare stödja utvecklingen av sex- och samlevnadsundervisningen avser jag att föreslå att regeringen fattar beslut om ett särskilt uppdrag till Myndigheten för skolutveckling med anledning av att det är femtio år sedan sex- och samlevnadsundervisningen blev obligatorisk i svenska skolor. I uppdraget ingår att uppmärksamma detta och att stimulera till ett ökat kvalitetstänkande kring sex- och samlevnadsundervisningen. Myndigheten har bland annat möjlighet att i samråd med RFSU anordna en jubileumskonferens. Syftet med uppdraget ska vara att stimulera till ett kvalitetsarbete inom sex- och samlevnadsundervisningen. Uppdraget ska även innebära kompetensutveckling för berörd personal. Högskolor med lärarutbildning ska också erbjudas att delta i arbetet.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.