barnsexhandel
Skriftlig fråga 2001/02:298 av Larsson, Ewa (mp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2001-11-27
- Anmäld
- 2001-12-04
- Besvarad
- 2001-12-05
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 27 november
Fråga 2001/02:298
av Ewa Larsson (mp) till justitieminister Thomas Bodström om barnsexhandelDen alltmer ökande exploateringen och handeln med barn medför att många länder ökar sina antal dömda gärningsmän. Det redskap som används är tillämpning av extraterritoriella strafflagar. Vid den första världskongressen mot kommersiell exploatering av barn, som hölls i Stockholm 1996, enades 122 länder om att staterna skulle tillämpa och stärka sina extraterritoriella strafflagar. I den svenska nationella handlingsplanen mot kommersiell sexuell exploatering av barn från 1997 sägs inget om att göra några satsningar på att lagföra och effektivisera lagföring av barnsexturisters övergrepp. Det ansågs tydligen att lagen var tillräckligt bra som den var. Men dagens sanning talar ett annat språk. Endast en dom finns i Sverige där svensk begått sexualbrott utomlands, medan hundratals rättsfall har resulterat i dom i våra västerländska grannländer. Min fråga handlar om alla de fall som ständigt läggs ner i Sverige på grund av bristande bevisföring. Det finns exempel på åklagare som inte ens tillåtits åka till landet där brottet begåtts för att inhämta bevismaterial. För mig är det en gåta att Riksåklagaren förhåller sig passiv, det är oacceptabelt.
Avser ansvarig minister verka för att deklaration och handlingsplan för att motverka barnsexhandel antagen vid världskongressen i Stockholm 1996 efterlevs även i Sverige?
Svar på skriftlig fråga 2001/02:298 besvarad av justitieminister Thomas Bodström
Svar på fråga 2001/02:298 om barnsexhandel
Justitieminister Thomas Bodström
Ewa Larsson har frågat mig om jag avser att verka för att den deklaration och den handlingsplan för att motverka barnsexhandel som antogs vid den första världskongressen i Stockholm år 1996 efterlevs även i Sverige.
Svaret på frågan är ja, självklart verkar jag och regeringen för att den deklaration och den handlingsplan som antogs i samband med den första världskongressen mot kommersiell sexuell exploatering av barn i Stockholm 1996 ska efterlevas. Jag kan i detta sammanhang nämna att regeringen så sent som i torsdags, den 29 november, beslutade om en uppdatering av den nationella handlingsplanen mot kommersiell sexuell exploatering av barn från 1998. Regeringen kommer också, genom barnminister Ingela Thalén, att delta i den andra världskongressen mot kommersiell sexuell exploatering av barn i Japan den 17-20 december i år.
Ewa Larsson pekar i sin fråga särskilt ut åtagandet i den s.k. Stockholmsdeklarationen att tillämpa och stärka de extraterritoriella strafflagarna. Jag vill inledningsvis hänvisa till mitt svar den 22 november i år på en liknande fråga (fråga 2001/02:199).
I Sverige har vi ett väl utvecklat straffrättsligt skydd för barn mot att utnyttjas sexuellt i olika sammanhang. Sexuella övergrepp mot barn är brott enligt svensk lag oavsett var de begås i världen. Vi kan självklart inte acceptera att barn i något land i världen utnyttjas sexuellt. Lika lite som vi accepterar att svenska invånare utnyttjar barn sexuellt i Sverige kan vi acceptera att dessa utnyttjar barn i andra länder.
Om ett brott har begåtts utanför Sverige ger lagstiftningen också stora möjligheter för en svensk domstol att döma för detta brott enligt svensk lag. Till skillnad från många andra länder har Sverige möjlighet att döma inte bara egna medborgare utan också andra som är bosatta eller annars vistas här för brott som de har begått utomlands. Detta gäller dock inte om gärningen inte är brottslig enligt lagen på gärningsorten. För att ett brott ska kunna lagföras i Sverige gäller nämligen som huvudregel att gärningen ska vara straffbar även där den begicks (kravet på dubbel straffbarhet).
År 1998 tillsatte regeringen en parlamentarisk kommitté @ 1998 års sexualbrottskommitté @ som bl.a. skulle utreda om kravet på dubbel straffbarhet hindrar en effektiv lagföring av sexualbrott mot barn som begåtts utanför Sverige. Kommittén har i ett betänkande föreslagit att kravet på dubbel straffbarhet ska tas bort när det gäller handel med barn för sexuella ändamål och allvarliga sexuella övergrepp mot barn. Kommitténs förslag har remissbehandlats och bereds nu inom Justitiedepartementet.
Det är dock svårt att lagföra gärningar som har begåtts utomlands. Det finns inte någon snabb och enkel lösning på problemet. När det gäller att få till stånd en mer effektiv tillämpning av den extraterritoriella lagstiftningen är det insatser inom olika områden av det internationella samarbetet och internationella medvetandehöjande kampanjer som kan få störst verkan på sikt. Mycket sådant arbete pågår i olika internationella forum och i såväl Sveriges som andra länders internationella utvecklingssamarbete.
Regeringen prioriterar sedan flera år bekämpningen av våld och övergrepp mot barn, vilket framgår av polisens och åklagarväsendets styrdokument. Som brottsbekämpande myndigheter har såväl polisen som åklagarväsendet den viktiga uppgiften att se till att denna prioritering får genomslag i praktiken.
Jag kommer naturligtvis också i fortsättningen att bevaka utvecklingen och är beredd att vidta de ytterligare åtgärder som kan behövas.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.