Barnperspektivet i migrationslagstiftningen

Skriftlig fråga 2025/26:430 av Malte Tängmark Roos (MP)

till Migrationsminister Johan Forssell (M)

Sydsvenskan rapporterade för ett par dagar sedan om en fyraårig pojke, som bor i Malmö men nu ska utvisas ensam till Bosnien. Pojken har autism och en språkstörning, kan ännu inte prata och har fortfarande blöja. Trots att hans föräldrar och tre bröder får stanna i Sverige utvisas pojken. Han har förlorat rätt till förskola och habilitering för språkstörning, och föräldrarna har förlorat rätt till barnbidrag för honom.

Pappan kommer att följa med pojken till Bosnien för att söka uppehållstillstånd för pojken därifrån, vilket Migrationsverket bedömer kan ta mellan tre och nio månader. En tid som pojken och hans pappa alltså måste spendera separerade från resten av sin familj.

Det är uppenbart att situationen inte är i linje med Barnkonventionens princip om barnets bästa, och det är inte heller bra för pojkens syskon och föräldrar. Migrationsministern kan självklart inte uttala sig om enskilda fall, men beslutet blottlägger ändå bristerna i den svenska migrationslagstiftningen.

Jag önskar därför svar på följande fråga från migrationsminister Johan Forssell:

Hur agerar ministern och regeringen för att säkerställa att principen om barnets bästa ska genomsyra migrationslagstiftningen och Migrationsverkets beslut om beviljande respektive avslag om uppehållstillstånd?