Barnfattigdom

Skriftlig fråga 2022/23:783 av Anna Wallentheim (S)

till Statsrådet Camilla Waltersson Grönvall (M)

Som politiker borde en av våra viktigaste utgångspunkter alltid vara att barn inte ska växa upp i fattigdom. Den ökade ojämlikheten i Sverige innebär dock att allt fler barn är fattiga och socialt utsatta, vilket i sin tur skapar stora problem för både individen och samhället.

Barn till föräldrar med låga inkomster är tyvärr mer utsatta än andra barn i samhället. Och en uppväxt i hushåll med låg ekonomisk standard ökar risken för fysisk och psykisk ohälsa, svårigheter i skolan, utsatthet för brott och att hamna i kriminalitet, arbetslöshet eller i beroende av försörjningsstöd.

Utöver detta vet vi också att ensamstående föräldrar, föräldrar med utländsk bakgrund, familjer där den ena eller båda föräldrarna är sjuka, där den ena eller båda föräldrarna är mellan jobb eller där den ena eller båda föräldrarna studerar med tiden har fått det allt svårare att försörja sig på sin inkomst. Och så såg det ut även innan inflationen och de ökade priserna på bland annat mat, bör påpekas.

För alla de barn som kommer eller riskerar att komma i kläm behövs såklart samhällets samlade resurser för att förhindra att barn hamnar i fattigdom. Som politiker i Sveriges riksdag ser jag det därför som en av våra viktigaste uppgifter att skapa bättre förutsättningar för föräldrars arbete och för löner det går att leva på.

Dock har den ekonomiska familjepolitiken och det yttersta skyddsnätet för de mest utsatta försämrats över tid. Flera av de ekonomiska systemen i Sverige, system som ofta är avgörande för att familjer ska klara sig på egen hand utan ekonomiskt bistånd såsom barnbidrag och bostadsbidrag för barnfamiljer, har med tiden urholkats eftersom dessa system inte räknats upp och inte heller följt prisutvecklingen.

Dessa försämringar i skyddsnätet sätter djupa spår i livsvillkoren för unga, vilket både påverkar och begränsar dem senare i livet, vilket måste få ett stopp. Vår uppgift som politiker, vår uppgift som vuxna, är att skydda våra barn och se till att alla barn och unga i Sverige har jämlika och ekonomiska förutsättningar att bli sitt bästa.

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Camilla Waltersson Grönvall:

Hur avser regeringen att arbeta för att den ekonomiska familjepolitiken utformas så att målet om att bidra till en god ekonomisk levnadsstandard för alla barnfamiljer uppfylls?